Göteborgsposten – 4 juli 1863, sida 2

gesandterna tor deras resp. nationer. I polska frågan synes tyvärr det vinna alltmera faktisk karakter, utt friskarorna mattas i styrka, nedtryckta under den vildiga öfvermakten af mer än 200,000 ryska soldater och beröfvade dugliga ledare. Men uppupproret synes derföre på intet sätt undertryckt och polackarnes förtröstan på en god utgång af sin frihetskamp är ej sörsvagad. På det emellertid icke exterminationen må verkligen bli en fait accompli, måste diplomatien handla, ty en fait accompli skulle säkerligen neutralisera diplomatien. Det är äfven i känslan deraf, som man synbarligen visar sig i Frankrike ifrig och orolig. Betecknade i detta afseende är äfven, att franske utrikesmnisterns senaste note till furst Gortschakoff nu redan offentliggjorts till sina hufvuddrag, för att ställa den allmänna oron något till tåls. Nämnde note anför de sex punkter, om hvilka de trenne makterna enats, och anmärker, att fera af dessa punkter ölverensstämma med kejsarens af Ryssland afsigter, och alla med de ingångna fördragen. Man kan derföre hoppas, heter det, att Ryssland skall antaga dem som grundvalar för underhandlingarne. De trenne hofven vända sig äfven i mensklighetens namn till Ryssland på det hejd må göras i den blodiga kampen. Ryssland måste önska ett slut på sientligheterna. Polackarne kunna ej vägra, att göra slut på dem, utan att försämra sitt läge. Medverkan vid underhandlingarne af samtlige de makter, som undertecknat wienerfördragen, angifvas af sakens natur. Kejsar Napoleons regering skall skatta sig glad, om Ryssland vill antaga de framställda förslagsgrunderna. I slutet af noten säges, att våldets styrka visserligen skulle bringa frågan till afgörande, fast likväl icke lösa henne. Men gör man henne till föremål för underhundling, skall frågan ledas in på en bana, som är lämplig att föra till en det nuvarande århundradet värdig lösning. Inom Englands underhus framkom Roebuck d. 30 juni med sitt bebådade förslag om Sydstaternas erkännande. Bright och Gladstone voro de, som förnämligats yttrade sig emot förslaget. Debatten blef slutligen ajournerad. Palmerston var ej tillstädes. Samma dag förklarade Russell i Öfverhuset, att franske gesandten förnekat sin re gering hysa någon alsigt om, att förelägga England nya bemedlingsförslag i afseende på Amerika. — Vid tillfället för grekiska frågans behandling protesterade Derby mot Joniska Oarnes afträdande, såsom skadligt för England och utan gagn för Grekland. Russell försvarade afträdandet; engelska regeringen, sade han, hade redan vidtagit mått och steg för åstadkommande af en konferens af skyddsmakterna, och Frankrike såväl som Ryssland hade redan afgifvit, vänskapliga försäkringar om bifall. Raserandet af horfus fästningsverk torde dock visa sig vara af nöden, emedan verken äro för stora för Grekland och skulle kunna erbjuda alltför stora frestelser för de andra staterna. Från Poris skrifves, att den nästa internationala konstoch industriutställningen derstädes skall öppnas i maj månad år 1867. Till Paris ha nu officiela rapporter ingått från general Forey i Mexico. Denne säger, att Pueblas besättning ingalunda saknat proviant och ammunition; endast genom Comonforts nederlag och den lyckligt utförda stormningen af fästet Totemehuacan hade den så demoraliserats, att den gaf sig. Åf de tillfångatagna soldaterna äro redan 2 å3,000 enrollerade bland de mexicanska hjelptrupperna Otsicerarne, af hvilka en del mot parole rymt, skola föras till Frankrike. Presidenten Juarez förklarar i en proklamation, att mexicanarne skola till det yttersta fortsätta sitt motstånd. Han förklarar vidare i strid mot Forey, att Puebla endast tilifölje af hungersnöd måst gifva sig. Af en vid Puebla förd dagbok af en fransk officer framgår, att isynnerhet främlingslegionen höljt sig med ära. I en generalordre yttrar öfverbefälhafvaren om densamma: D. 30 april angreps 3:dje kompaniet af 1:sta främlingsregementet i trakten af Camerone, mellan Palo Verde och Passo del Macho, af de fientliga trupperna, uppskattade till 1,500 man infanteri och 1,000 man kavalleri. Efter att på öppna fältet hafva utstått en olika strid och i god ordning dragit sig tillbaka mot Camerone, flere gånger bildande fyrkant, drog sig detta 62 man starka kompani tillbaka till ett af husen i Camerone. Under befäl af trenne djerfva officerare, sattes huset snart i försvarstillstånd och denna handfull tappra, som beslutat heldre dö än gifva sig, utstod fiendens upprepade anfall från kl. 7 på morgonen till 7 på aftonen, uppstaplande vid ingångarne till huset mer än 200 mexicanska lik. Då dukade hela kompaniet under, sedan det afskjutit all sin ammunition och det så tappert försvarade huset antändts af fienden. De tappra omkommo samtliga i lågorna, I samma korrespondens heter det vidare: Puebla är mindre förstördt, än vi först trodde. Den vestra delen, som vi tagit efter hand genom belägring, hus för hus, måste alldeles nybyggas; men den öfriga delen al staden är i godt stånd. Redan 2 dagar efter intagningen öppnades åter butikerna och staden fick 21 ; hafva här fått 3 hvta 190 lannn