Göteborgsposten – 3 juli 1863, sida 1

Hennes Han var öfver sjuttio år, men han var dock ännu mycket vacker. Hans skönhet var af det patriciska slug, som icke förlorar mycket genom årens flykt. Han var lång och högbröstad, rak som en granadör, men icke fet. Prins-regenten kunde bli fet och utsätta sig för sin gamla vänners och kamraters djerfva smädelser, men mr Georg Mowbray Vandeleur Vane aktade sig vil för den försåtlige fiende, som stjäler bort så många äldre herrars behag. Mr Vanes aristokratiska hållning gaf en sådan prägel åt hans kläder att det ej var lätt att se huru dåliga de voro, men att de voro det, är säkert. Huru omsorgsfullt de än voro borstade, buro de dock spår af det långsamt framåtskridande förfall, som icke kan döljas helt och hållet, huru skicklig än den som bär dem är i sina bemödanden. Miss Vanes reskamrat såg allt detta. Han hade varit så intresserad af den unga flickans okonstlade och frimodiga sätt att han skulle gerna velat stanna litet för att kunna bilda sig ett begrepp om fadrens karakter, men han insåg att han egde ingen förevänning att uppskjuta sitt aflägsnande. Jag önskar er god natt nu, miss Vane, sade han vänligt, då ni har råkat er pappa. Mr Vane höjde på de grå ögonbrynen och betraktade sin dotter frågande och som den resande tyckte något misstänksamt. — Ack, min käre pappa, svarade den unga flickan på hans blick, denne herre var ombord på ångbåten, och han har varit mycket god mot mig.