ningen för detta Skandinaviens biträdande af vestmakternas sak måste då äfven bli en annan, än Slesvigs lösslitande. Men för ett sådant förbunds kallande till lif, som det här afsedda, fordras enighet samt vilja och kraft till att handla. Vi tro ej, att svenska regeringen begår någon oförsigtig eller ofosterländsk handling, om hon, som i närvarande stund eger vida större handlingstrihet än det påtryckta Danmark, dels tager emot den hand som derifrån räckes henne till närmande, dels söker gifva anledning till nya förhandlingars öppnande. Det gäller här i sjelfva verket ej någon fråga, som berör känslan eller nationalfåsängan; det. gäller ett steg af politiskt förutseende, oc h man må vakta sig för att inveckla frågan genom onyttiga diskussioner. Det framgår derföre älven af vår uppsats, att vi, alldeles i strid mot vår kollega Handelstidningens åsigter, anse ingåendet af ofta nämnda förbund vara ej såsom H. T. säger: tcke en skandinavisk, än nu mindre en svensknorsk politik, man dervid följde, utan exklusivt dansk — just en skandinavisk politik, i hvilken såväl den exklusivt svensk-norska som den exklusivt danska skulle uppgå i början till en politisk enhet.