Göteborgsposten – 1 juli 1863, sida 1

——————————— onsdag det ej kan bli något plenum af. Mes torde dock allt detta bero på utskotten, me allra mest på boktryckarne, som ej bli färdig med betänkanden o. s. v. Dessa hafva natul ligtvis också haft ferier och detta söl har ko stal statsverket ganska betydligt — man tän ko blott på den stora afloning kanslipersona len inom stånden och utskotten fått intjenunder fjorton dagar ungefär, utan det allrminsta att göra, för att icke tala om repre sentanternas arfvodon af sina kommittente under samma tid, på hvilken man ej lagt tvi strån i kors. Emellertid har från Lagutskot tet inkommit, just i går, betänkandet rörande kongl. propositionen om ny strafflag, men i en dast helt få exemplar — ty bokbindarne vill de också fira midsommar. Ändtligen hafva då medlemmarne af La pinskis olyckliga expedition kommit till En land, till Woolwich, i thorsdags. I går gick här ganska allmänt det ryktet, att expeditio nens medlemmar helt simpelt vägrat att gå land från Orädd?, förebärande att de icke egde några medel att soutenera sig i def främmande landet. Vi torde väl snart tå veta om detta rykte egt någon grund eller icke, emellertid stämmer det föga öfverens med general Gyllenrams omdöme i sin rapport till den tillförordnade regeringen: ePenningar tycks icke fattas dem eller något dylikt. Ni kan väl föreställa er huru här kannstöpts med anledning af denna affär; hvart man kom hördes bara talas om Lapinski och Lapinski och Manderström, och Manderström och Bredberg sedan! Man fick ej tala tio ord om Wieniawski, vips! var man inne på Polen och så på Lapinskis expedition. Jag tror mig bestämdt kunna påstå, att regeriagens förfarande med expeditionen rönt allmänt bifall — jag räknar ej hit olåten från några Eulenspieglar, som aldrig äro nöjda med någonting, som regeringen gör eller låter. I samband med detta kannstöperi har man kommit fram med åtskilliga föga vackra berättelser huru det egentligen skulle gått till då storbåten med de många unga fransmännen ombord gick till botten, hvems fel det var o. s. v. Emellertid är det säkert, att hade en viss någon varit mera skyndsam af sig, så hade landstigningen fått en helt annan utgång. En viss hr X. hade nemligen erbjudit sig att lotsa expeditionen på annat sätt. Planen lärer ha varit den, att skonerten Emelie skulle en viss aftalad natt ankra vid en öfverenskommen punkt på Öland; der skulle expeditionen hålla sig gömd under dagen; påföljande natten skulle manskapet öfverföras på flera båtar till Gotland och sedan manskapet smugit sig tvärs genom ön skulle en ångare, dertill enkom förhyrd, under natten gått öfver till trakten af Polangen, dit endast är 7 timmars väg i godt väder. Men hela planen gick öfver ända genom en viss persons försumlighet. Så berättas här, utan att jag dock vill namngifva vare sig den ene eller den andre af dessa herrar, dem man här utan tvekan nämner vid namn. Jag vågar rekommendera i er åtanka, fall vägarne så skulle bära till, doktor Hambergs museum i huset N:o 28 Nya Kungs nolmsbrogatan, samma hus der Rysviks besanta hotell förr i tiden fanns En trappa äpp öfver gården i tre stora salar har doktor Uamberg uppställt sina särdeles intressanta ch instruktiva samlingar, utgörande 153 olika inderafdelningar under Allmänna afdelningen ch en talrik mängd afdelningar under Svenska sdelningen. Den förra afdelningen innehåller rofrer såväl af naturalster från olika länder om af menniskans skicklighet att tillgodogöra ig och använda dessa till sin fördel, vare sig ill föda, kläder, bostad, läkemedel, njutning, rydnad, m. m. Den senare atdelningen in: