Göteborgsposten – 30 juni 1863, sida 1

Rosa skrattade. Clara sade: — Icke känner jag just mycket mamsell Henrika, ehuru jag sett henne; men icke tycker jag att någon borde finna henne löjlig. De stackars gamla flickorna, de äro då alltid föremål för åtlöje! Jag måste börja att ta dem i försvar, jag som, tyvärr redan är 21 år gammal. Häradshöfdingen grep tillfället an, att få säga en artighet åt de unga damerna. Kaptenskan förklarade, att Mariana ej kunde få uraktlåta denna visit. Kaptenskan hade varit ungdomsbekant med gumman, och denna kunde misstycka om den gamla vännens dotter ej medföljde, åtminstone på första besöket. Suckande fogade sig Mariana i sitt öde, vände sig till Clara och sade: — Söta Clara, kom med, du som är bekant med mamsellen, så blir det roligare. — Jag kommer med, jag gör min visit hos gumman, sade häradshöfdingen, högt skrattande. Vänta bara, jag skall animera gumman. Herrskapet skall få se, huru uppspelt hon skall bli innan qvällen är slut. Hon skall bestämdt tro sig hafva gjort en eröfring. Ni skola nog få höra huru många friare hon haft, fast hon, — här snörpade häradshöfdingen på munnen, — fast hon icke tålt karlar och ingen velat ha, 0. 8. V. Rosa skrattade så att tårarne kommo henne