Göteborgsposten – 30 juni 1863, sida 1

OOAOQOOO ——— fri resa till England på Orädda. Motgången nedstämmer sinnet och gör klokt folk orimliga i deras pretentioner. Måhända skall den tappre öfversten, när han sofvit på saken uppå engelsk jord, inse huru I. omprometteran ide för Sverige expeditionens gollandssejour skullo blifvit. om den ej förkortats genom vederbörandes mellankomst, och protestera mot sin protest såsom varande tillkommen under en mulen sinnesstinming och derföre malplacerad och obillig. IIan kan ju erinra sig att den ithahensiske suveränen aldrig brukade knorra, när han, efter att ha haft ett litet nappatag med den barske Neptunus, af generösa kustboar inviterades på gästabud och sedan fick fri resa på ett dem tillhörigt fartyg — alldeles som den polske öfversten och hans följeslagare. Om England skulle kunna undandraga sig Polens sak mot dess förtryckare, så ser det dock ut som om det skulle bli inveckladt i krig mot en annan kejsare eller kanske rättare sagdt, mot tvenne andra kejsare. Det är här fråga om Japan, och hvar man vet ju, att då Fr ankrike, Österrike och Ryssland tycka det är alldeles nog att dragas med hvar sin kejsare, detta den yttersta Osterns rike håller sig med tvenne dylika, en andlig och en verldslig. England vill ha upprättelse för ett af en japanesisk magnat begånget mord, men erhåller till svar att nämnde magnat gör och låter hvad han vill trots både Dairi och Kubo, alldeles som Bo Jonson Grip och andra svenska herrar brukade förfara under medeltiden hos oss. Vill England ha upprättelse får den skaffa sig den sjelf; vill England kriga, så äro kejsarne inga pultroner och de skola nog visa barbarerna från Europa vintervägen. Japanesarne äro styfva i nacken, emedan de försetts med vapen och ammunition af köpmän i den amerikanska Norden, som troligen vilja taga revanche för leveranser af dylika krigsförnödenheter, som tillsändts slafstaterna från England. Så länge prins Wilhelm af Danmark var i valet och qvalet och på kära bappas inrådan låtsade som om han å hade någon lust till den erbjudna kronan för att stegra civillistan och få sig för alla eventualiteter en liten nätt lifränta — så länge detta påstod säger jag, hade man idel obehagliga notiser från Athen, och det lät som om atheniensarne icke alls vore angelägne om att få den lille hyperboreiske fursten till kung. Men nu då den finansiella sidan af saken är ordnad till dennes och hans kalkylerande pappas belåtenhet och prins Wilhelm har blifvit kung Georg på fullt allvar, står glädjen högt i sky i Kodri gamla stad. Grekerna derstädes jubla, och det är blott i Elis och på andra obskura ställen, som man roar sig med att offentligen rifva den nye konungens porträtt i sönder och begå andra likartade sottiser. Jag hoppas att man i Hellas likom i andra länder hvad det lider följer hutvudstadens mod i provinserna, och att kung Georg åtminstone må hinna att få skägg innan han jagas bort. P P.