Göteborgsposten – 29 juni 1863, sida 1

i Sköfde tillhanda), hvarefter ungefär samtidigt i går morse kl. 6 kårerna från Halmstad, Varberg, Uddevalla, Venersborg och Trollhättan ankommo med ångfartyg. Dessutom hade infunnit sig representanter för en mängd andra kärer, såsom Stockholms (deribland Göteborgs skarpskytteåkrs förre ordförande, mag. Meijerberg), Jönköpings, Malmö, Karlshamns, Helsingborgs, Karlskrona o. s. v. Samtliga de inbjudna gästerna mottogos vid ankomsten af sina värdar och förplägades på bästa sätt till dess den gemensamma utryckningen för exercis skulle ega rum. Denna var bestämd till kl. half 10 i går f. m., men innan de resp. kårerna hunnit samla sig och embarkera blef klockan närmare 10. Bland kårerna, hvilka tillsammans utgjorde omkring, eller troligen öfver, 800 man, sästades synnerligast uppmärksamheten vid Örebro skarpskyttekår, såväl för dess fulländade ekipering som hållning föröfrigt. In nästan oöfverskådlig menniskomassa hade samlat sig vid hamnen, under det skarpskyttarne inmarscherade på de för öfversarten till Hisingen bestämda ångbåtarne med bogserade pråmar, och då de, under det herr liggste väder, gåfvo sig af, under musik såväl från Göteborgsskarpsky ttarnes som Halmstads och de öfriga till en annan sammanslagna musik-kår, mottogos de på hela revieret med flaggning och åtföljdes af tjogtals båtar, alla fullproppade med personer, hvilka ämnade åse deras öfningar å fältet. Ankomna till den för exercis bestämda platsen, slätten vid Sannegården, fann man densamma utstyrd på ett sätt, som lifligt erinrade om Ladugårdsgärdet på en söndag. På alla kullar hade massor af folk samlat sig och längs hela slättens ena sida fanns en oatbruten rad af förfriskningssäljare. Sålunda såg man ur bortåt ett tjog af ölvagnar tusentals halsar sträckas emot en; på andra ställen hade man af segeleller ältduk bildat små baracker med svajande flaggor, för tärandet af hvad som fick serveras, under det pepparkakskorgar, karamellsoch cigarrförsäljningar vinkade från alla håll. Denna lifliga och brokiga tafla, hvars make Göteborg ej på mycket länge kunnat uppvisa tydde tillräckligt på, att skarpskyttarnes gemensamma öfningar börja, som det bör vara, att betraktas såsom verkliga folkfester. Sedan kårerna, hvar för sig, uppmarscherat på fältet, bildades en dubbel öppen fyrkant för gudstjensts förrättande. I en kort, men kraftig och vacker framställning utlade derunder predikanten, komministern Sellman dagens text. Koralerna utfördes af musiksårerna. Efter slutad gudstjenst fördelade sig samtliga skarpskyttekårerna i 2 bataljoner, deraf den ena utgjordes at Göteborgarne och den andra af de främmande gästerna. Den örstnämnda kommenderades af Göteborgarnes ötverbefälhafvare, kapt. von Holten, och den senare af Uddevallsboarnes, kapt. Zettervall. Bland befälet i denna bataljon såg man dessutom bland andra den om skarpskyttesaken så högt förtjente kaptenen Lindhe Det torde icke behöfva anses såsom skryt att omnämna, då det enstämnigt erkändes, att Göteborgskårens bataljonsexercis gick alldeles utmärkt. Den andra bataljonen kunde man naturligtvis ej hafva i bataljonsexercis stora anspråk på, då den bestod at 8 olika kårer, hvilka aldrig förr exercerat tillsammans, och af hvilken tillochmed en del förut ej öfvat sig utöfver kompaniexercisen. Öfningarne pågingo under en sig alltmera ökande åskådaremassa samt under en och annan liten stänkskur till kl. 2 e. m. Derunder hade Göteborgsbataljonen mot slutet öfvergått till tiraljörsexercis och smattrat friskt på med skotten, jagande tusentals personer framför sig, hvilka synnerligast upp