Göteborgsposten – 29 juni 1863, sida 1

grefven? frågade han Hålter du utaf hjertligt. Ulrika rodnade. Sag, mitt barn, älskar du honom? sJa! hviskade Ulrika. Han såg på henne med en smärtsam blick. Pror du, att han älskar dig ? Ulrika såg förundrad, bestört på honom. Du är rik, hviskade han med ansträngning, och att grefve B. sätter värde på att finna denna egenskap hos sin fästmö, det har han visat. — Ulrika, mitt barn, mitt kära barn! När jag öppnar dina ögon, när jag låter dig tydligt se något, som skall vålla dig smärta, mycken smärta, så är det, emedan jag vet, att denna smärta är ett intet emot den, som du framdeles skulle erfara, om jag af svaghet, af fruktan för att göra dig sorg, nu ville tiga. — Ulrika! Grefve B. var för några år sedan förlofvad med en ung flicka, som uppehöll sig i huset hos en gammal, mycket rik tant, hvilken ryktet sado att hon skulle ärfva. Men då tanten dog och testamentet öppnades, visade det sig, att hela hennes förmögenhet tillföll en välgörenhetsinrättning. Sin unga slägting hade hon blott tillförsäkrat en årlig lifränta, som ej var tillräcklig att vidmakthålla grefvens förut så varma kärlek; han kom nu i erfarenhet af, att han bade tagit fel på sina känslor för sin fästmö; det var icke kärlek, som