Göteborgsposten – 25 juni 1863, sida 1

ifrån som drömmare. Medan Willy akötte styret och jag gjorde mitt bästa för att sköta seglen, så att vi med den tröga brisen gjorde så stora framsteg som möjligt, reste sig indianen upp, kastade en genomträngande blick på fienden, och stod derefter vid sidan af unge Kendal, fullkomligt likgiltig för de upprepade skotten från sienden. — Isen är ej säker der! utropade indianen. Mera åt öster, unge chef. Säger er, der ström, och ifall ni icke hålla af, gå vi igenom isen och stryka alla med. Kendal hade verkligen blott nätt och jemt tid att genom en hastig vändning på styret undvika det svaga stycke Äkattis, hvilket glänste klart som diamant i den dunkla vintersolen. Hade vi kommit ut derpå skulle vi ovilkorligen gått till botten. Springande Elgen visade en underbar kännedom om denna del af sjön, och tack vare honom undveko vi mer än ett osäkert ställe, medan den modige gossen och hans snabba båt gjorde sitt bästa. Men vinden var svag och ostadig, Stormsvalan tungt lastad och hennes framfärd mycket olik bortresans blixtsnabba fart. Vijagades häftigt. Jag kan ej säga om fienden gissade hvarifrån vi kommo, de sparade ingen ansträngning för att upphinna oss, och medan nära tvåhundra