Göteborgsposten – 23 juni 1863, sida 1

tre omständigheter vill jag framhålla, såsom särdeles märkliga. Af landshöfdingens andre rapport, jemförd med Gotlandstidningens upp. gift, bekräftas, att ehuru Lapinski redan på natten till måndagen den 15:de ankom tll Wisby och redan på måndags förmiddag gjor. de försök att få samtala med landshöfdinger beviljades icke detta förr än på aftonen. Skä let härtill kan man ej utröna; såvida man icke får antaga, hvad som berättas, att landshöf. dingen icke är hemmastadd i något annat europeiskt språk, än sitt modersmål, och att dröjsmålet med audiensen föranleddes af svårigheten för landshöfdingen att påträffa en tjenlig tolk. Dernäst är det anmärkningsvärdt, att hela expeditionen behandlades såsom krigstångar, hvartill intet berättigande förefanns, ty med precis samma skäl kunna alla andra resande, som ankomma till ön, bevakas så som fångar. Ått till expeditionens och det danska fartygets bevakande uppbåda och afsända ett helt kompani beväring, för alla eventualiteter, yttrar landshöfdingen i sin rapport, var icke heller af behofvet påkalladt, enär expeditionens fredliga afsigter på Gotland icke kunde betviflas. Slutligen, och häri anser jag att landshöfdingen gjort sig skyldig till en bestämd olaglighet, har expeditionens kommissarie, fransmannen Chodzko, blifvit förbjuden, att med ångf. Louise hit afgå och med polis återförd till den öfriga expeditionen i Klintehamn. Deremot synes regeringens åtgärd, att anvisa ett kronoångfartyg Orädd till expeditionens ötverförande till England, dit expeditionen förmält sig vilja afresa, vara i det minsta ganska välvillig, och skall troligen vinna allmänt gillande. Af regeringens skrifvelse till landshöfdingen bekräftas äfven en omständighet som här ryktesvis berättats, nemligen, att regeringen af allmänna medel lomnat expeditionen i Malmö ett kontant understöd (man berättar 16.000 rdr) med vilkor att expeditionen skulle lemna Sverige. Jag är öfvertygad, att äfven denna åtgärd skall af allmänna opinionen gillas. Hypoteksbankens allmänna sammankomst, som i går, efter trenne dagars arbete, blifvit afslutad, lärer företett flera märkliga episoder. Att beslut fattades om öfvertagande af Rikets Ständers Banks utgifna lån å landtfastigheter, kunde på förhand anses såsom afgjort. Det har redan visat sig, att hypoteksföreningarne utöfver hvad till dem af hypoteksbanken utlemnats, för att utlånas, redan lära vara i behof af omkring tretio millioner rår, till hvars fyllande intill 1865, hypoteksbanken af i utlandet kontraheradt lån numera icke har att påräkna mer än omkring sexton millioner rdr, och det lärer vidare beräknas, att vid nyssnämnde tid skola hypoteksföreningarne ytterligare behöfva 18 å 20 millioner. Men det kontrakt som hypoteksbanken afslutade med de utländska långifvarne, då lånet upptogs, lärer vara stadgadt, att hypoteksbanken icke intill 1865 års slut får upptaga något nytt utländskt lån, ett vilkor som fästats, emedan i motsatt fall konkurrensen blefve ofördelaktig för de första långifvarne. IIypoteksbanken har således att välja endast mellan wå åtgärder, den ena, att med nyssnämnde ångifvare inleda underhandling om ett nytt ån, hvarigenom af brist på konkurrens vilkoen sannolikt blifva ganska dryga, eller att itlemna de påräknade 16 millioner rdr i mån som de inflyta till hypoteksföreningarne, som iter utlåna dem, hvarigenom naturligtvis ett tort antal lånebehöfvande blifva alldeles hulpna. Visserligen har hypoteksbanken nu lisvit bemyndigad, att utgisva amorteringsbligationer i svenskt mynt, med kapitalrabatt ;ch lydande å lägre ränta, än den allmänna, lock ej under 3 proc, samt betalniagsbaral