Göteborgsposten – 22 juni 1863, sida 1

— Men Willy skulle kunna bli dödad, yttrade hon. ö Det var hennes make som besvarade dessa ord, och ehuru det var tårar i den gamle farmerns ögon, var hans röst fast, då han yttrade: I j H — Hustru, vi få ej hålla tillbaka vår son! från ett barmhertighetsverk. Om jag kunde styra Stormsvalan så som han kan det, skulle jag gå i hans ställe och utsätta mig för hela risken hellre än att ligga godt och varmt i min säng, medan qvinnor och flickor äro utsatta för vildarnes mördande tomahawker. Men låt vår käre gosse i Guds namn gå, och lita på himlen deruppe att den skall sända honom oskadd tillbaka till 088. Sålunda blef denna sak afgjord; men afskedet var smärtsamt. Systrarne hängde sig grätande vid Willy, då han kom och gick under förberedelserna till resan, och ehuru mrs Kendal för en stund undertryckte sina känslor och sökte visa ett husmoderligt lugn vid utlemnandet af filtar och fällar, matsäck och dryckesvaror, för att förse jakten under den vilda fården, så bröts dock till slut hennes styrka och hon drog sonen till sitt bjerta med ett utbrott af passionerad sorg, hvilket var mycket pinsamt att åhöra.