Göteborgsposten – 19 juni 1863, sida 1

allmännyttig, systematiskt ordnad, praktisk-teoretisk lärokurs, icke allenast i hvad som specielt rörer sång, utan äfven i de delar af musikläran, hvilka ingå i det allmänna musikstudiet, samt derjemte en kortsattad redogörelse för musikhistoriens vigtigaste företeelser. Då musiken således i dess dubbla uppgift, att bereda en angenäm sysselsättning för förståndet och förädla hjertat, är ett af de verksammaste bildningsmedel, hvartill kommer att förnuftigt ledda sångöfningar äro en helsosam gymnastik, så torde det icke vara för mycket begärdt, att skolan bereder musikundervisningen tillfälle att der göra sig mera gällande än hittills kunnat ske. Jag vågar derföre vördsamt bedja mötet till ledning för kommande lagstiftare uttala den opinion: att vid elementarläroverken läroämnena måtte, särskildt med afseende å hemarbetena, så ordnas, att någon tid blir öfrig för de ynglingar, som vilja egna sig åt idkandet af de sköna konsterna, samt att sångundervisningen måtte såsom läroämne uppga å schemat, och hvarje sångklass tillförsäkras minst 3:ne timmar i veckan. Göteborg d. 18 Juni 1863. Israöl Sandström. Magister Hedlund instämde i andragandet, men ville att man, istället för önskan utt de öfriga larämnena på något sätt skulle trängas åt sidan af musiken, måtte inskränka sig till det förslaget att musiken skulle ställas som en iniegrerande del i s lans ämnen. Framholl för öfrigt att flera herrligs förmögenheter, och bland dem musiken, blifvit för sedda inom skolan. Skildrade huru musiken ingriper på mångahanda sätt i menniskans väsende. Lektor Alander och med honom flera talare önskade, med erkännande al musikens förträfflighet, att det allmänna mötet ej borde yttra sin opinion, enär sadant i afseende på andra ämnen ej skett. Magister Wahlstedt ville att musiken skulle stå qvar i skolan uuder sin gamla rubrik al färdighet. Direktör Sandström sade sig ha hoppats att vid detta möte vinna något för sitt förslag. Visade för igt att om man betraktade musiken på sätt hittills , hade det ej mera betydelse att lära pojken att sjunga än att lära en papegoja summa konst. Professor Schoultz visade musikens och akustikens sammanhang och huru nödvändigt det vore, att, om den ena blefve antagen som läroämne, älven den andra blefve det. Magister Hedlund vädjade till ett annat möte. Direktör Sandström afstod från sitt förslag, hvilket sramkallats af det lif, hvarmed lärjungarne vid härv. elewm.-läroverk omfattat hans muntliga undervisning och som ställt deras musikaliska förm på en ganska hög punkt. Tal. öfverlemnade för öfrigt saken at framtiden, hvilken visat sig kunna genomdrifva många andra frågor, som synts skola stranda. Direktör Sandström olvergick derefter till refererande af sektionens åsigt om lämpligheten af att gifva dispens i musik och ritning åt de lärjungar som säga sig sakna hag för dessa ämnen. En sådan dispens borde först sedan läraren öfvertygat sig om bristande anlag med varsamhet lemnas. — En annan fråga var om lärarnes i dessa ämnen kompetens. Sålunda borde musikläraren, enl. sektionens asigt, ha aflagt examen i musikdirektörsoch kantorsexamen och någon tid tjenstgjort vid allmänt läroverk. Den sedan föregående dag afbrutna 19 frågan om öfveransträngning upptogs derefter till behandling. Först uppträdde i detta ämne rektor Rabe. Tal. trodde att klagomålen om öfveransträngning berodde på öfverdrift af verkliga förhållanden. Förnekade ej faktum, att många öfveransträngas, men i större eller mindre grad. Vid Stockholms gymnasium förekommer ej denna olägenhet; möjligen har så varit fallet på vårterminerna för den till akademien afgående ungdomen. Sjelf hade tal. söner som gingo i annan skola i Stockholm, och han kunde ej neka att det ibland förefallit honom som hade de blifvit öfveransträngde. Hvad vore nu orsaken till ett sådant missförhällande? Enligt talarens mening att man ej som sig borde modifierade de föreskrifter som skolstadgan blott till ledning meddelar. Dessutom kunde någon del af hemarbetet öfverflyttas till lektionstimmarne i skolan. — För att ej lektionstimmarne för gymnastik skulle komma i kollision med lektionstimmarne i skolan hade man förminskat de senare från 32 till 30 i veckan. Sålunda borde man efter olika omständigheter modifiera de i skolstadgan gifva föreskrifterna. — Det hade blifvit anmärkt att koncentration af läroämnena skulle förekomma ifrågavarande olägenhet. Koncentrationen vore också verkligen en mäktig häfstång, och det tycktes tal. att skolstadgan afsett något dylikt. — Man borde för öfrigt mindre lägga vigt på stort vetande än på allmän bildning. — Enligt hvad lärjungar sjelfve yttrat, anse de moderna språk lättare att lära än latinet, så att detta ej så mycket kunde bidraga till öfveransträngning. Adjunkten mag. Bruhn framställde åtskilliga åtgärder som vid Göteborgs elem, läroverk redan förut vidtagits för att förekomma öfveransträngning. Mag. Carlberg anförde med stöd af den erfarenhet han eger såsom lärare på reala linien att inom denna åtminstone ingen öf eransträngning existerade, men trodde detta ej vara fallet med den klassiska linien, specielt inom e och öfra 5:te klasserna af härv. läroverk, för hvilka tal. sade sig vara klassföreståndare. Skälet härtill ansåg tal. vara det förhållande, att grekiskan inginge som undervisningsämne redanyi 4:de klassen. Föreslog att, om latinet ej komme att framflyttas, åtminstone detta skulle blifva fallet med grekiskan. Rektor Mossberg ansåg att en opinion angående frågorna i 19 punkten skulle kunna komma till stånd endast derigenom att hvarje lärare sanningsenligt algåfve en bestämd åsigt. Vid Westerås läroverk trodde tal. öfveransträngning finnas, men ansåg, att en sådan i viss mån naturligen måste uppstå, då nemligen lärjungens förmåga ej vore i förhållande till hans ambition. Felet trodde talaren till stor del ligga i den nu öfliga afgångsexamen, men ansåg att med dennas afskaffande felet ej vore undanröjdt, då maturitetssordringarno i alla fall komme att qvarstå. Ett väl ordnadt arbete vore, enligt talarens tanke, den bästa regulatorn och att härigenom det öfverklagade förhållandet kunde afhjelpas; i hvilken åsigt tal. stärktes af jemförelsen emellan arbetsfordringarne i Sverige med dem i utlandet, hvilka der äro lika stora, utan att någon öfveransträngning öfverklagas. Rektor Wallin. Ansåg ämneläsningen såsom en orsak till öfveransträngningen, men tror cj arbetet inom Karlstads läroverk, hvars styresman tal. är, has