Göteborgsposten – 11 juni 1863, sida 1

till intellektuelt framåtskridande. Detta är en ohygglig assimilationsprocess, hvars uttänkande endast kan ha varit möjligt för en sådan regering som Rysslands; den är vårt tidehvarss skamfläck — och fara. Ty ju mera t. ex. Ryssland utvidgar sitt välde österut öfver ännu helt och hållet barbariska folk, öfver baschkirer, tunguser. kirgiser ete. hvilkas Å bevisar dessa folkslag qvarståonde på mensklighetens lägre trappsteg, desto snarare skall petersburgerregeringen. om ej vigtiga händelser komma imellan, anse sig böra nivellera tillochmed ryssarnes (och dess andra folks utvecklingsgrad till likhet med dessa barbarers. Men då något stillastående inom folken ej gerna kan tänkas, måste ryska regeringen, trogen sitt system, rycka de re till någon framåtskridandets grad hunna folker tillbaka och, i stället för att draga barbarerna upp till dem slita dessa ned öil barbarerna i råhetens och halfviladhetens mörker, der den Ösaderligar despotismens spira hvilar tryggt öfver de boherrskude landamären Men det är mot detta system som hela den civiliserade verldon måste på det kraftigaste protestera; det är mot medlen för systemets utförande som det sria ordet genom sina organer må föra krig, på det 2 må rätt fatta i ögonen hela vidden af den fara, i hvilken civilisationen sväfvar genom denna qvälvande påtryckning al barbariet. Såsom ett af dessa medel har ryska regeringen i Fin land (såväl som i Polen) godtyckligt infört en censur, hvilken är förhatlig till sin anda, men ännu mera vidrig genom det sätt hvarpå den handhafves. Det är mot denna censur vi skulle vilja uppröra. den europeiska allmänheten, på det den måtta fatta, att den i Finland kan förlora en af sina medkämpar i ljusets och bildningens leder — och den har långt ifrån råd att göra sådana förluster. E Det kan medgifvas. att censuren i Finland på de senare åren handhafts med mera moderation, än under en Nicolai tid, men hela godtyckets rätt finnes ännu avar uti den, och man kan dagligen se exempel på, huru under en så kritisk tidpunkt som den närvarande all kunskap om situationen undandrages den finska allmänheten, ehuru det är af mycken vigt för denna senare att lära känna ställningar och förhållanden. Ållt tal om den större yttrandefriheten kan således anses vara ett fåingt tal, då denna ej eger någon garanti, utan lika godtyckligt kan inskränkas, om icke alldeles indragas, som dess band godtyckligt lossats. Kunna vi väl begära mera slående bevis för allt det iumpna och föraktliga i det ryska censursystemet, än de förhållanden som vi just i dessa dagar hafva för ögonen? De oppositionela tidningarne (d. v. s. de tidningar som hylla en tyst opposition, hvilken man kan skönja, då man läser dem mellan raderna) förbjudas införa nästan allt hvad bl. a. de svenska tidningarne meddela om den allmänna europeiska situationen och isynnerhet hvad som säges om de i Finland uppståndna förvecklingarne; men regeringens organer deremot uppeggas att utspy hela sin galla, allt sitt sörtalets och lögnens gilt öfver den svenska pressen, hvilken står försvarslös inför den finska allmänheten, emedan denna beröfvas af censuren all kännedom om dess hållning. Det är värdigt en styrelse sådan som den ryska, att iakttaga ett dylikt uselt handlingssätt, för att, hvad på den ankommer, utså agg och misstroende mellan tvenne folk, hvilkas sympatier för hvarandra bäst och obestridligast visa sig under hvarje för Ryssland krilisk period. Men ej nog dermed; ryska reJeringens listiga handilangare veta väl , att draga innu större nytta af sin censur. Läsaren känner ryska regeringens tiggeri om lojalitets-,