Göteborgsposten – 11 juni 1863, sida 1

llästtjusvarne på Mississippi). (Efter eAll the year round.) Liksom hade dessa ord varit tecken till att någon ryslig förtrollning skulle lössläppas öfver oss, hördes i ett ögonblick ett dån så starkt som af hundra kanoner, ett krasande af sönderslitet timmer och jern, och däcket krossades till tusentals bräckta skärfvor, medan eld, spridda bjelkar och skållhet ånga kom uppsprutande liksom ur en vulkan. Innan jag hann att tänka, låg jag arbetande i Mississippis kalla vatten, hvilket bubblade och hväste i mina öron, medan det starka strömdraget förde mig nedåt floden. Jag visste knappt, hvad som hade händt. Jag var döfvad och känslolös, men jag fäktade med mekanisk energi för lifvet, och då jag kunde simma, förmådde jag hålla mig öfver vattnet. Mina våta klader och stöflar hindrade mig och strömmen var för stark för att motstås; mon just som jag kände mig sopad bort likt ett fallet blad på strömmen, stötte jag emot en hop flytande trävirke och fattade tag deri.