Göteborgsposten – 10 juni 1863, sida 1

de många äfventyrliga omkastningar i lycka som gjort Hadji Bavas historia så omtyckt bland beundrarne af tusen och en natt. Just för närvarande stod generalen på en mycket låg punkt i den sociala skolan, ty han var ombord på Van Buren i den föga upphöjda egenskapen af rescexpedit åt en krämare i Filadelfia. General Flint var ej och hade aldrig varit militär. Han hade varit generalpostmästare i någon liten stat, Vermout eller Maine, och han hade bibehållit den förra och mera ansedda hälften af sin forra ofsiciela titel. — Det är temligen tråkigt här uppe; men jag kunde icke sofva, yttrade nykomlingen. Jag har fått i mitt hufvud i afton att något förtretligt är på färde, — Hvad skulle det vara? frågade jag skrattande åt den högtidliga ton generalen antog. — Unga karlar, svarade denna ännu högtidligare, äro likt er, mr Bacham, alltför mycket böjda, att förlöjliga gammalt folks aningar; men Jeremiah Flint är intet dumhufvud. och han tycker ej om det utseende sakerna ha. Jag hade redan förut observerat att generalen var litet orakelaktig och, hvad som var ännu besynnerligare af en vankee, något litet vidskeplig; men jag visste äfven, att han var en skarpsynt praktisk person som sett tio gånger så mycket af verlden, som Jag, en Oxfordstudent