Göteborgsposten – 10 juni 1863, sida 1

— — 2— asstående af bruna sammetspantalons å genoux Åhvita silkesstrumpor och skor, corsettahe d lbeu ne i gult damast, omslutande en vid blu-med nedfällda skjortkragar, små koketta hat sltar, rikt dekorerade med garnityrer af silfver Iblommor m. m. — ni skall tro att flickorns j taga sig väl ut i denna kostym. Med dansen nl var förenadt ett komiskt intermezzo : Pierrot Il kommer kånkande på två korgar fyllda med I champagnebuteljer, han ställer ifrån sig dem -Joch öppnar en butelj, dricker och njuter; men under tiden passa les enfants de Paris på tillI fället och stjäla hvar sin butelj och kila sin väg. Han vänder sig om och upptäcker korigarne tomma. Plötsligt komma debardeurerna inrusande, ställa sig på linie och pang! pang! har Pierrot sig en generalsalva af springande champagnekulor. Derefter börjar dansen, en liten paus göres och då för att ta sig Jen klunk, ysterheten ökas, dansen likaså, och till slut när buteljerna äro tömda ställas de upp på korta afstånd från hvarandra, de dansande bilda två tätt slutna defilöer och dansa med mycken skicklighet mellan buteljerna utan att slå omkull en enda. Den ena inropningen följde på den andra, man ville oupphörligt återse la belle troupe. Ester detta med utomordentligt bifall mottagna nummer följde Le rapos magique (den magiska(!) måltiden), en komisk scen i italienskt manr med sin mr Pantalon, mr Arlequin, mr Pierrot, mr Pulcinello. Den magiska måltiden bestod af en ofantlig stor budding, ett d:o ägg och en butelj champagne. För att göra er ett begrepp om dessa rätters storlek torde Jag få anföra att för att anfalla dem användas en knif och en gaffel som voro minst 6 alnar långa eller såsom ett par duktiga åror och för att draga upp korken ur champagnebuteljen en krokskruf, som var styfva tre qvarter lång. För de förbluffade gourmanderne visade det sig att den kolossala buddingens inkråm utgjordes af general Tom Pouce, som trots sina 6 qvarters storhet for fram som en galning och stack till höger och venster de inviterade gästerna med sitt blodiga svärd, som han efter fullbordade dåd omsorgsfullt aftorkade mot sin frackärm och ur ägget framdansade en liten Amorin, som dansade ett eldigt pas de veuve Cliquot, ty ur champagnebuteljen var ej annat att hemta än eld och lågor, som rusade upp ur halsen på buteljen, hvilken i det närmaste liknade en ångbåtsskorston och kilade sin väg med två bens kraft, det såg man då helt tydligen. Härpå följde en samling olika danser, sammanflätade under namnet Pas cosmopolits och dansade med utsökt behag af de båda talangfulla dansöserna systrarne Healey. För att satta mig kort — ty beskrisningon har kanske sörefallit er alltför omständlig — tillägger jag att en Jota Arrajonaise afslutade dansnumrens antal, dock har Jag glömt nämna en komisk dansscen utförd af fru Sundberg och hr Beckman och i hvilken förekom den gamla, veritabla polkan och som au väckte en kolossal bisallsstorm. Till allra sista slutet förekom en ytterst briljant Fäte Chinoise med oräkneliga färgade lyktor, marscher, vändningar, attituder, changementer, öfverraskande raska och vackra stigningar på mekanisk väg och troligen med ganska besydliga kostnader. Hela balletens uppsättning har kostat 10,000 rdr eller ungefär hälften af vad Prosetens uppsättande kostade. Två nummer, ett Pas de tambourins och ett kalladt Le Montagnerd et ses ours, i hvilket 16 björnklädda elever de första representationerna ippträdde, hafva måst strykas, på det att det tela ej skulle bli för långtrådigt. — Emellerid har hr Martin all heder af sitt divertissenent, och k. teatern kan anses lycklig som san ha råd att kosta ut så mycket peningar på en ballet, som, man sägo hvad