Göteborgsposten – 10 juni 1863, sida 1

om tjugofyra år, möjligen kunde ha gjort. Derföre då min besynnerlige vän tycktes orolig, misstänkte jag skarpt att hans förutsägelser om en kommande olycka var baserad på andra grunder än blotta aningar. — Jag vill låta er veta, huru det förhåller sig, sade yankeen och sänkte rösten; denna Van Buren, på hvilken vi nu äro passagerare, år ett gammalt otätt skepp och alldeles utslitet från kölen ända upp till skorstenen. Detta är rena sanningen. Dess egare talade för en månad sedan om att slopa det, men gamle Barnabas Kyle, äldste bolagsmannen, yttrade då: Låt henne gå ännu ön tid, och om hon går till botten, så är det ingen skada. Adjö med henne l— Tror ni att egarne ha låtit skeppet fortsätta sina resor, ehuru de veta att det är osäkert? Om så är och någon olycka händer, är det ju rent af mord! Generalen nickade. — Det är den europeiska äsigten ora saken, sir, sade han. Jag säger ej att jag gillar, hvad gamle Kyle gjort, men sådant är temligen vanligt. Men jag för min del önskar dock att mina skor vore på landbacken och att jag vore i dem, det är visst och säkert! Amerikanaren tystnade och trummade med sina långa beniga fingrar på bastineringen.