Göteborgsposten – 9 juni 1863, sida 1

Sättet hvarpå censurlagen tillkommit torde lemna en tillräcklig illustration öfver det alldeles grundlagsvidriga i vederbörandes förfarande härutinnan. En vid tiden för Krimkriget utkommen politisk skrift berättar derom : Ett namn har blifvit ryktbart i Finland såsom förebild för en poliskarl; det är namnet Gustaf Ladau. Denne mans första steg togos i obemärktheten. Öfverlöpare under kriget, började han sin bana såsom kypare på en krog i Wiborg. Kort derpå återfann man honom i St. Petersburg, anställd i någon lägre polisbefattning; ännu lefvande personer påminna sig hafva sett honom der i köld och snö smyga omkring i en liten snäf, gul kapprock. Genom hvilken följd af ränker kunde det lyckas honom att stiga från grad till grad? Nog af, man såg plötsligen detta polisens enfant perdu förvandladt till landshöfding i Finland. Derpå blef han utnämnd till generaldirekdör för postverket. Och på det man icke måtte misstaga sig om det slags tjenster man. at honom väntade, förenade man med nyssnämnde befattning äfven den af chef för allmänna polisen. Dessa dubbla befattningar, som båda sammanfattades uti ett vidsträckt spioneri, fylldes af Ladau med det ytterliga nit man vanligen träffar hos renegater, och man kan efter de belöningar Ryssland i penningar tilldelade honom mäta hans hängifven het. Utom sin bestämda lön, som besteg sig till 20,000 rubel, utom inkomsterna af Raseborgs öfversteboställo, erhöll han ofta gratifikationer af ända till 75 å 80,000 rubel. Det är sannt att medel till dessa utgifter hemtades ur finska statskassan. Landet kunde icke högt nog betala en så förtjent person. Hätsk fiende till all frihet, utverkade