Göteborgsposten – 2 juni 1863, sida 1

tänksamt upptändla antingen af vård-lösa utvandrade eller af röfvande vildar. Men när vi kommo till de vattenrika slätterna vid Luewisflodens stränder, funno vi tillräckligt grönfoder, och våra skelettiika fyrfotingar blefvo snart åter glänsande och lifliga. — Vid Fort Bois6, vid Lake River, förkunnade vår förare, doktor Smith, helt plötsligt att vår väg icke längre låg i samma riktning som Oregonpartiets. Detta var en stor missräkning för mig sjelf och några andra, som börjat fatta den förhoppning att vi skulle färdas tillammans med den andra karavanen, under militäriskt beskydd, nästan ända till den britiska gränsen. Men doktor Smith hade fullt och fast beslutat att vi bär skulle lemna den store Oregonstråkvägen och styra kosan mot de vestliga bergstrakterna, efter Mount Jefferson och Mount Hood, samt gå öfver Columbiafloden, strax nedanföre den punkt der den förenar sig med John Dyers River. Detta var visserligen den rakaste vägen, emedan den stora Oregon-vägen går i stor krok, men den förde oss till okända delar af landet och beröfvade oss vår eskort. — Starka invänningar gjordes, man diskuterade saken härs och tvärs, men doktorn var envis. Han trodde, eller låtsade tro de indianske vägvisarnes försäkringar, att den vestra re