Göteborgsposten – 28 maj 1863, sida 1

sydarmåeen kunde ej tagas i ryggen, men on Sedgwick förmådde bibehålla Fredericksburgs höjder, kunde han äfven hålla eydgeneralerni schack tillräckligt länge, för att gifva nord: armåen tillfälle att förstärkas och förmå ånyc rycka fram. General Lee och hans kamratei i befälet tyckas dock med en för nordtrup pernas förhoppniugar olycklig snabbhet hafva gilvit slag på slag. Såfort general Hooker med sin hufvudstyrka blifvit tillräckligt drifven tillbaka, vände sydbefälhafvaren sig emot Scdgwicks kår, hvilken genom Hookers motgång var utsatt för hans hela styrka. Måndagen d. 4:de maj förflöt lugnt för nordlarmåens hufvudstyrka. Ingen fäktning egde rum, förr än sent på eftermiddagen, då, efter det general Hooker skickat fram en division, för att känna på fienden, en liflig strid följde för en half timme. Men härunder måste Sedgwick utstå ett anfall at sydtrupperna, hvilket beskrifves såsom en slagtning utan like i krigshistorien. Detta visar, huru Hookers arme i grund försvagats, eftersom den nödgades sysselsätta sig med att förskansa sig, under det Sedgwicks kår, på hvilken så mycket berodde, nästan tillintetgjordes ett par, tre mil derifrån. De berättelser, som ingått, äro korta men bestämda. General Longstreet förmodas hafva anländt med friska trupper från Suffolk. Stora massor at sydtrupper visade sig på höjderna öster om Fredericksburg och drogo sig derifrån uppåt, för att förena sig med den styrka, som hotade Sedgwick. Denne general blef häftigt anfallen, sannolikt af ett öfverlägset antal, och nödgades draga sig tillbaka ötver floden med en splittrad styrka, under det fiendens artilleri utspydde sin eld öfver de broar, hvilka han flydde. Striden egde rum vid Banks Ford, omkring haltvägs mellan Fredericksburg och den punkt, der Rapidan törenar sig med Rappahannock ; och öfvergången skedde mellan midnatt och kl. 2 på morgonen till tisdagen d. 5:te. Väl kommen tillbaka öfver floden, begaf Sedgwick sig genast i riktning åt United States Ford, för att der förena sig med Hookers huvudstyrka. Detta säges ha lyckats honom, men om det var före eller efter det Hooker sjelf gått tillbaka ötver floden, nämnes ej. Vid daggryningen till samma morgon, eller d. 5:te, hade sydtrupperna erhållit en position å höjderna på. södra stranden af Rappahannock, knappast 3 mil nedanför United States Ford och öppnade en krafug eld på nordiruppernas tross, som låg på norra sidan om floden, nära intill vadet. Det eländiga väglaget och sydtruppernas hotande ställning tvungo emeilertid IIooker, att natten derpå ätarige, eller natten mellan lisdagen och ondagen. gå tillbaka öfrver Rappahannock samt intaga sin förra ställning vid Falmouth. IIans döda fingo qvarligga obegrasna och hans sårade lemnades efter honom på valplatsen. Några exakta uppgifter om de å ömse sidor lidna förlusterna föreligga ännu icke, men alt de varit högst ansenliga, derom kan man ej tvifla. i allo har således för Norden ett nytt försök att ätkomma Söderns hufvndstad Richmond. såsom det tyckes, fullständigt misslyckats. Skola dessa dyrt köpta ersarenhetsrön bli af någon verkan på de krigförande och möjligen bana vägen till något slags vapenstillestånd. Tyvärr ha vi icke detta att hoppas, men skådespelet af tvenne sådana fiender kan ej annat än väcka vårt stora beklagande, för att icke säga vår vämjelse. linor dont Enare