Göteborgsposten – 28 maj 1863, sida 1

få er on duglig kamp för hälften af hvad jag vill gifva er. Ni jagar ju icke och Snöbollen är för god för det der eviga skumpandet från Ilighgate till Austin Friars, och från Austin Friars tillbaka till Highgate, sex dagar af sju. Jag kände mig alls icke frestad att skiljs från min trogne, stumme vän, och för att afleda Toms tankar från det hållet, samt mildra ledsnaden öfver hans gäckade spekulationer, berättade jag för honom under vår ridt, huru jag blifvit egare till Snöbollen, och orsaken hvarföre jag höll så mycket af honom. — Ni erinrar er, Tom, att, fastan vi voro gamla vänner och skolkamrater, och temligen broderligt delade risvällingen och kosten hos gamle Podmores, en lång skiljsmassa oss emellan egde rum. Ni, lyckliga monniska, kom er strax upp i verlden, och har skickligt hållit er uppe, under det jag, tillfölje af omständigheter, som ni till en del känner, fick bana mig en mödosam väg igenom verlden. Canada, Australian, Södra Amerika, på alla dessa platser var jag, den ena efter den andra, och efter flera års hårdt lefnadssätt och fruktlöst arbete befann jag mig, ännu en fattig man, i en af Unionens vestliga stater. — Det var då det stora ropet, som följde på den första upptäckten af guld i britiska Columbia, nådde mina öron. Jag kan icke med