Göteborgsposten – 21 maj 1863, sida 1

lystes. Hvad var att göra? Skulle de vänta täligt tills Georg tröttnade vid sin landsflykt och ätervände till de vänner, som älskade honom, eller skulle några åtgärder vidtagas för att påskynda hans återkomst. Robert Audley visste ej hvad han skulle göra. Kanske gjorde den outsägliga tillfredsstallelse, han erfarit vid upptäckten af sin väns räddning, honom oförmögen att tänka på annat än denna underbara Försynens skickelse. I denna sinnesstämning for han till Dorsetshire för att besöka mr Talboys, som gifvit efter för en ström af ädla impulser och gått ända derhän att han inbjudit sin sons vän att åtnjuta den stela gästfriheten i den röda qvadratformiga tegelbyggnaden. Georgs historia hade blott väckt tvenne känslor i mr Talboys själ. Den ena var en naturlig belåtenhet och glädje vid tanken att hans son blifvit räddad och den andra en allvarlig önskan att mylady bade varit hans hustru och han sålunda haft det nöjet att straffa henne androm till varnagel. — Det tillkommer icke mig att klandra er, mr Audley, sade han, för att ni ryckt denna brottsliga qvinna undan den hämnande rättvisan och, om jag får så uttrycka mig, bedragit landets lagar. Jag vill blott nämna att om fruntimret fallit i mina händer, skulle hon blifvit behandlad på ett helt annat sätt. )Forts.)