Göteborgsposten – 21 maj 1863, sida 1

om drawbacken vidkom, trodde ej talaren att det fallit någon dansk in att taga anstöt af detsamma. Det vore föröfrigt icke den danska drawbacken som vållade bränvinssmugglingen i Skåne; den höga bränvinsskatten i Sverige vore skulden dertill. Detta oaktadt borde, dock alltid danska regeringen söka att hindra oloflig handel, som alltid demoraliserar. Hr Wern förklarade det ingalunda vara meningen att genom dessa bestämmelser söka inverka på danska regeringen. Det står ej alls i momentet taladt om, att drawbacken skulle upphäfvas. Ville lemna oafgjordt huruvida det vore den höga bränvinsskatten i Sverige eller drawbacken i Norge, som vållade bränvinssmuglingen; ett faktum vore att sådan egde rum. Onskade derföre, att resolutionen måtte bibehållas, helst man inom sektionen ej antagit ett der väckt förslag, att bränvin, som i öppen båt utskeppas från Danmark ej skulle åtnjuta drawback. Hvad en tullförening vidkommer, vore en sådan ej ej eftersträfvansvärd. Det vore bättre att sträfva för att så snart som möjligt få en fullständig tullfrihet länderna emellan. Kand. KFriedrichsen yttrade sig i ett varmt föredrag mot en tullförening; som god skandinav skulle man endast önska goda föreningsband mellan de skandinaviska länderna. Grosshandl. Muren ansåg ej en tullförening för närvarande kunna införas. Sådant vore tillochmed skadligt innan man förut inom hvarje land företagit de nödvändiga ändringarne i tullförhållandena. — Drawback vore något som borde borttagas. I Sverige existerade den visserligen till namnet för socker och bomullsväfnader, men tillämpades aldrig. Talaren hade vid riksdagen alltid motsatt sig densamma, då han ansett att industrien sjelf bör söka sig sin väg, den går då sundast framåt. (Talaren begagnade tillfället att rätta ett referat af hans yttranden i måndags inom tredje sektionen. Han hade neml. aldrig yttrat, att svenska regeringen soreslagit att lägga tull å lifsförnödenheter; han hade endast yttrat, att bevillningsutskottet tillstyrkt tull å ost, hvilket han hade hoppats att rikets ständer ej skulle antaga). Bankdircktör Slabell. För skandinaviska öron hade visserligen ordet förening varma sympatier, men ej i förbindelse med tull. De norska förhållandena göra det omöjligt att ingå på en dylik förening. Norrmännen skulle ej kunna återvända hem, om de af grunna tal låtit förleda sig att ingå på en sådan. I Norge likasom i Danmark har man under senare åren alltmera sträfvat för att efter rubrikerna i tulltariffen få infördt ordet eöfritt. När vi för alla artiklar få detta ord, då ha vi den bästa tullföreningen. Mag. Sohlman motsatta sig den tendens, som han funnit hos vissa talare, hvilka instämt uti att man borde akta sig för namnet. Man borde vara oförskräckt, helst sedan så mycket tillmötesgående visat sig. I sak är nu genom resolutionen gjordt allt hvad som är tillräckligt, och det vore derföre bäst att ej för ett namn uppoffra enigheten. I utvecklingon af ländernas förenande bör intet språng ega rum, den bör gå med jemna och lugna steg framåt. Hr Lallerstedt ansåg sig ej böra fullfölja sitt förslag. Sedan hr Edw. Heyman jir genom en uppgjord detaljerad kalkyl sökt visa att hans i sektionen först hafda uppgift att Sverige årligen förlorade 25 millioner genom sina skyddstullar, läte bevisa sig, ansågs diskussionen slutad. Efter verkställd omröstning i afseende å 3 momentets sista del, blef resolutionen ordagrannt antagen såsom mötets beslut. Derefter antogos såsom mötets beslut: Att skeppsmätningssättet må bestämmas lika i de tre rikena samt i öfverensstämmelse med det i England brukliga. Innevånarne i hvarje af de tre skandinaviska rikena böra berättigas att i de öfriga a) i likhet med infödingarne idka handel, handtverk, yrke samt jemväl till sjötjenst antagas; b) tillgodonjuta rätt att begagna sig af de kunskapsprof, som för bedrifvande af vissa yrken erfordras inom de resp. länderna; c) förvärfva och besitta fast egendom; hvarjemte d) förvärfvandet af infödingsrätt inom hvartdera af de tre länderna bör underlättas för de öfriga rikenas innevånare Att tull på böcker, tryckta på något al de skandinaviska ländernas språk, icke må ega rum länderna emellan; på svenska i utlandet tryckt bok (och motsvarande för de andra länderna) får dock ej tullfritt införas