Göteborgsposten – 21 maj 1863, sida 1

4:0 att sådana Fatgärder må vidtagas, att sjöfarten, särdeles den Lregelmessiga, som utgör en vigtig kommunikationsanstalt mellan en eller flera orter i de tre länderna, må ställas lika med inrikes sj I anledning af sista tillägget i tredje momentet uppstod en ganska långvarig diskussion, hvilken öppnades af Konsul A. Hage, som ansåg en förebråelse deri vara utkastad mot Danmark, en beskyllan att detta land ej vore nog uppmärksamt på bränvinsutförseln till Sverige, hvarföre han yrkade att detta tillägg borde utgå. Hr Lallerstedt uttalade sin förhoppning om att man snart måtte komma till verkställighet af beslut i enlighet med mötets uttryckta åsigter, och dervid beklagade han, att denna resolution fått en sådan lydelse som nu, hvarigenom man undanskjutit ett för , som dock skulle satt kronan på verket af mötets förhandlingar, nemligen antagandet af en tullförening mellan de tre skandinaviska länderna. En sådan vore visserligen en framtidstanke, men en praktisk framtidstanke. Stora svårigheter resa sig visserligen för dess genomförande, men våra resolutioner leda dock dit, hvarföre då hålla på ordet, hvarföre e. rent uttala att man önskar en skandinavisk tullför ning? Till det inre, osynliga, band af vänskap och förtroende, som förenar de skandinaviska folken, borde vi äfven lägga ett yttre och synligt, hvilket skulle omsluta oss alla. Talaren hemställde derföre att man borde ändra ingressen till följande lydelse: -Ått ett för de skandinaviska länderna gemensamt system borde, för att rödja vägen för en blifvande skandinavisk tullförening, byggas på följande grunder etc. Hr C. Ploug ansåg denna fråga vara för stor att behaudlas i mötets sista timma. Vi äro nu på den praktiska vägen för att lösa densamma, och denna väg böra vi stadigt fortsätta utan att dervid ännu uttala ordet. Friherre Hamilton ville, oaktadt han i minst 15 år varit särdeles varm för bildandet af en tullförening inom de skandinaviska länderna, hvilket han ansett bäst skulle leda till ett statsförbund, dock instämma med hr Ploug deruti, att det ännu ej vore i sin ordning att uttala ordet. Detta skulle skrämma mera än detaljerna i resolutionerna. När frukten är mogen, faller den nog af sig sjelf. Konsul Hage instämde äfven med hr Ploug i denna fråga samt vidhöll sin förra åsigt angående uttrycket om drawbacken. Landshöfdingen Bennich ville visst ej hålla på tillägget i resolutionens tredje moment, men påpekade att det nu existerande förhållandet bade vore skadligt för Danmark och förnärmande för Sveri Sedt ur sinanciel synpunkt innebure det visserligen ej några vådor hvarken för ena eller andra riket, men det vållade en ohelsosam demoralisation. Smuglingen till Sverige afsåge visserligen hufvudsakligast bränvin såsom den mest vinstgifvande, men den ena artikeln droge den andra med sig. Det syntes talaren ej vara farligt att rent öppet i detta fall till vara vänner uttala våra bekymmer, just emedan de vore våra goda vänner, hvilka ej såra sig af sanningen. Skulle dock mötet anse, att momentets första del för sig klart uttryckte hvad man åsyftade, så skulle tal. ej hafva något emot att tillägget borttoges. Hr Hedlund hemställde till hr Lallerstedt att ej insistera på sitt förslag om ändring af ingressen, samt instämde med hr Hage om borttagande af 3 momentets senare del. Det kunde hända att saken ej blefve så likgiltigt upptagen från danska sidan, och föreigtigheten bjuder att man icke framkommer med för stora anspråk. Redaktör Bille motsatte sig hr Hage. Bestred att i resolutionens uttryck något hvaraf Danskarne behöfde taga anstöt. Uttrycket vore fullkomligti sin ordning och på sin plats; hvarken i tanken eller uttrycket funnes något sårande. Han förundrade sig öfver att hr Ploug nu skydde att taga steget fullt ut för tillämpandet af idser, för hvilka han så länge och så varmt stridt. Icke blott frihandelsidcerna, utan äfven hela vår utveckling i såväl industrielt som andra förhållanden kräfver att skrankorna helt och hållet borttagas. När sådana stater, som de i tyska tullförbundet kunna förena sig om en tullförening, ansåg han att icke sot borde kunna hindra de skandinaviska folkena från att göra detsamma. Tal hade visserligen hört sägas, att i Norge stora svårigheter skulle uppresa sig mot införande af ett sådant system; men kunde Norge ingå på antagandet af resolutionens 3 första momenter, så kunde det också ingå på tullföreningssystemet, och kunde det ej antaga detta, så kunde det ej sluta sig till resolutionen. Man borde ej bäfva för att uttala ordet, utan verkligen gifva tillkänna hvad som fört oss tillsammans. Lektor Blomstrand yrkade att sektionens resolution oförändradt blir antagen. Grosserer Melchior medgaf visserligen att meningen till en tullförening kunde ligga i resolutionen, men man behöfde ej derföre utsäga namnet och derigenom på något sätt binda sig. — Hvad uttrycket