XV. Den återkomne. Clara Talboys återvände till Dorsetshire för att berätta sin sar att hans ende son d. 9 september afseglat till Australien, och att det var mycket sannolikt att han lefde ännu och skulle återkomma och begära den fars förlåtelse, som han aldrig synnerligen förorättat genom något annat än det förfärliga misstaget i ingåendet af det äktenskap, som haft ett så olyckligt inflytande på hans ungdom. Mr Harcourt Talboys var i verklig förlägenhet. Junius Brutus hade aldrig varit i en så kinkig ställning, och då mr Harcourt Talboys icke kunde reda sig ur sitt dilemma genom att handla efter sin favoritmodell, måste han bli naturlig en gäng i sitt lif och erkänna att han efter samtalet med Robert Audley varit mycket orolig och bekymrad för sin ende son och att han skulle bli hjertligt glad öfver att få omfamna sin gosse efter dennes återkomst till England. Men när skulle han återvända. och hur skulle man kunna skrifva till honom? Det var frågan. Robert Audley tänkte på de annonser han låtit införa i Melbournes och Sidneys tidningar. Om Georg återkommit lefvande till någon af dessa städer, så var det underligt att annonsen ej ådragit sig hans uppmärksamhet. Var det troligt att Roberts vän ej brydde sig om hans oro? Men det var ju möjligt att Georg Talboys ej kommit att se denna annons, och som han reste under ett antaset namn skulle hvarken hans medpassagerare eller kaptenen på skeppet kunna i honom igenkänna den person, som efter