Göteborgsposten – 20 maj 1863, sida 1

Ny tt fe BUNNIT,KYD BURIRTVA NAT — —3kazj? et — — — lerigenom uppstå, voro dock denna så ringa mot de 1 stora fördelar systemets antagande erbjöde. D:r Lamm, som fann sig vara ensam om sin isigt i afseende å antagandet af 500 gramm såsom nhet, fränträdde gerna denna sin åsigt och önskade j att den måtte såsom proposition upptagas. od: Sedan ordföranden härefter förfrågat sig, huruvila diskussionen vore slutad och detta bejakats, ansåg han att endast en asigt i denna fråga fanns in-sa om sektionen, hvarföre han såsom resolution fram-, ställde : Il Beslutar sektionen herhställa till mötet, att det Iranska metersystemet med dess indelningar och be-J! nämningar må i afseende å vigt blifva antaget i del tre skandinaviska länderna? Ett enhälligt ja gafs till svar. . Derester öfvergick man till den sista frågan angående enhet i mått, såväl längdmått, ; sh kubikmå Dervid begärd som ytoch kubikmätt. ervid begärdes örst ordet af Lektor Christie, som ansåg de skandinaviska länlernas nuvarande längdmått vara otillfredsställande. Fot vore visserligen ett godt mått, men såväl tum som linea vore för stora. Den franske metern, som delas i tusen delar, vore särdeles användbar i praktiken, helst man genom millimetern erhölle ett tillfredsställande mindre mått. Ilan föreslog derfö man, äfven i afseende å mått måtte ansluta sig till det franska systemet. För Norge vore sådant desto lättare som t. ex. hvad rymdmåttet vidkom en fransk litre vore så nära lika med en norsk pot att endast 17 pel utgjorde skilnaden. Hr von Koch instämde med hr Christie. I afscende å längdmåttet vore äfven det franska systemet rätt beqvämt för Sverige, alldenstund t. ex. 30 centimeter vore på en lineas skilnad lika med 10 svenska decimaltum och en dicimaltum i det allra närmaste lika med 3 centimeter. Man hade i Sverige sett vid de större sågverken att det går godt för sig att låta arbetarne begagna engelska eller franska mått. Intendenten Malm ansåg att genomförandet at denna fråga ej borde möta något hinder, helst metermåttet redan vore ett verldsmått inom vetenskapen. Öfverstelöjtnanten Kjerulf uppläste en skrifvelse från professoren Hansteen, som utarbetat det nu gällande norska måttsystemet, i hvilket denna motsatte g hvarje förändring i detsamma, helst hvarje sådan ndring vore förknippad med stora svårigheter och dessutom de i Norge begagnade måtten vore i det närmaste lika med måttet i de länder, å hvilka Norge hade sin största trafik. Talaren uttryckte, under respekterande af prof. Hansteens stora auktoritet sin mening, om anslutning till dem, hvilka ifrade för det franska systemet. Lektor Christie påpekade att om äfven prosessor Hansteen anser det nuvarande norska måttsystemet vara af samma användbarhet som det franska, det dock ej torde bafva utsigt för sig att blifva ett verldssystem. Riksråd Ankjer medgaf att han vid sin ankomst till mötet haft mera skandinaviskt begränsade åsigter i afseende å denna sak, men att han numera omfattade antagandet af det franska systemet, helst man derigenom på en gång kunde borttaga mycket gammalt trassel och många besynnerligheter, bland hvilka han särskildt framdrog egendomligheterna i afseende å den svenska tunnan. I jemförelse med den danska ställde sig neml. en svensk tunna malt som 1 till 1 y, en tunna salt som 1 till 1 19 å 1 110 en tunna spanmål som 1 till !9;og 0. s. v. Hr von Koch. Ansåg att man borde acceptera systemet i dess helhet äfven hvad nomenklaturen vidkom. Såsom bidrag till svenska tunnans historik framdrog han, att man i Stockholm räknar 24 kappar på en tunna potatis, i andra delar af riket 32, i andra 36 och i Blekinge ej mindre än 42 kappar. Systemet torde lätt kunna genomföras. Genom spanmålshandeln ligger redan en del af vår allmoge i verldsmarknaden. Nyfikenheten och vinstbegäret drifver dem att taga kännedom om utlandets mål och mynt. Frih. Wrede fäste sektionens synnerliga uppmärksamhet vid att man vid antagandet af nya benämningar måtte klart bestämma och uttrycka begreppet. I Sverige hade man en rik erfarenhet af hvart man kan komma om man ej följer detta. Vid införandet af det nu i Sverige gällande systemet hade detta äfven varit vetenskapsakademiens synnerliga ögonmärke. Det nu antagna systemet hade nemligen alltsedan år 1823 varit liggande i förslag, men detta förslag hade kallat kubikfoten för Åsoting och kubiktummen för tumming:. Begreppet blef ej härigenom fullt bestämdt. Det vore intet afgjordt huruvida rager skulle begagnas eller ej. I begreppet kubikfot ligger deremot uttryckt att råge ej kan komma ifri — Talaren lemnade härefter en högst intressant historik öfver den svenska tunnan, af hvilken vi tyvärr måste inskränka oss till ett högst knapphändigt meddelande. Före 1660-talet, yttrade talaren, var tunnan beräknad till 54 kannor. Stjernhjelm, som hade en verklig framtidsblick i afseende å måttförhållandena (det r honom vi hafva att tacka för införandet af de enheter, hvilka ännu ligga till grund för vårt må ystem), genomdref dock genom en fint en ändring härntinnan, och en kgl. kungörelse utkom, i hvilken folket helt enkelt underrättades att man, vid uppmätning af tunnan, funnit den utgöra 56 k:r, hvarföre det dekreterades att tunnan skulle vara af detta kannetal, hvarjemte det tillkännagafs att tunnan skulle indelas i Ya, Va, 14 o. s. v. Förut var den nemligen delad i 6 skeppor. hvardera om 9 k:r. struket mal. Skeppmåttet var vid denna tid cylindriskt, men i samma kel. förordning bestämdes att detsamma skulle blifva kubiskt. En qvarts tunna, eller hvad då skulle kallas skeppa, blef således 14 kannor. Emellertid föll en landtmätare i Westergötland på den ideen att bibehålla den cylindriska formen för qvartstunnan och härigenom uppkom den storartade förvirring, att allmogen, som då aldrig räknade i tunnor utan i skeppor, antog detta nya mått för skeppan, dock räknande 6 sådana på tunnan. Vid leveranser in natura af spanmål t. ex. till presterskapet lemnade allmogen för den skull 84 kannor på tunnan, istället fi Detta visade bäst huru försigtig man borde vara i afseende å benämningarne; ty hela denna oreda, hvilken ej på 70 år kunde undanrödjas, hade tillkommit endast derföre att man från början ej rätt definierat begreppet skeppa. Lektor Christie, som ville gå huru långt som helst i afseende å denna reform, tvekade dock, huruvida det vore i sin ordning att taga ytmåttet efter det fransk stemet. Hektaren vore visserligen god, men hela vår jordindelning vore dock så djupt baserad på