Göteborgsposten – 20 maj 1863, sida 1

— —ö— — — — — hade gillat prof. Berlins genom sällskapet framställda åsigt om grammens anta ande såsom medicinalvigt. Hvad vigten i allmänhet vidkommer, ansåg tal, att man borde sluta sig till det franska systemet, men förordade dervid ett 500 gramms skålpund sasom vigtenhet, hvarigenom hundradelen af enheten blefve lika med vigten al den antagna myntenheten francen. Lektor Chriskte ansåg det våsendtligaste vara att antaga ett system, som hade utsigt för sig att blifva hela verldens. Han hänvisade liksom vid sektionens gårdagsmöte till Londonerkongressen, vid hvilken af tre uppställda förslag till system för vigtsberäkningen endast det franska blef af kongressen adopteradt. Ålfven der hade en strid uppkommit om man skulle taga hela kilogrammer eller en half kilogram till vigtsenhet. Talarens asigt vore, att man borde taga steget fullt ut: antaga det franska systemet i dess helhet, saväl hvad underafdelningarne som benämningarne vidkom. I Tyskland hade man i atskilliga stater slutit sig till franska systemet, men gifvit underhantlinga ne tyska namn. Man hade redan funnit detta vara olämpligt. Vårt skalpund blefve visserligen stort, men denna olägenhet skulle med tiden blifva allt mindre märkbar; ta generation skulle ej ens reflektera deröfver. Derfore ville talaren att man skulle taga det franska systement i dess helhet med kilogrammer till vigtsenhet. Generalmajoren frih. Wrede understödde hr Christies förslag. Om man beslöte sig för att antaga fi ska vigtsystemet, kunde man ej begå något större än att söka göra jemkningar i detsamma. Man måste taga systemet i sin helhet både hvad enhet, indelningar och namn beträffade. Det är alltid betänkligt att påföra ett folk nya begrepp i afseende a vigtförhallanden; men att skapa något nytt af ett annat nytt vore ännu betänkligare och dertill orimligt. Man beginge ett fullkomligt misstag om man sökte använda gamla namn lör eu ny vigt. Man bör vara ärlig och på samma gång man antager ett system äfven låta verlden veta att man antagit detsamma, och att man antagit det derföre att det är ett allmänt europeiskt. Alla de i franska systemet begagnade benamningarne böra bibehallas, helst namnen ingalunda äro frans utan tagna från grekiska och latinska språken. När man i Frankrike hade bestämt sig för denna nomenklatur hade man handlat fullkomligt riktigt. Derigenom att man ej upptog ett andra fransyskt ord i benämningarne röjde man vägen för ett systemets antagande af alla nationer. Vilja vi i Danmark, Norge och Sverige införa metersystemet och dervid gifva de nya vigtenheterna nationela namn, så har man förlorat nästan hela värdet af ändringen, hvarjemte vi dölja för verlden att vi antagit det nya systemet. Låtom oss derföre taga metersystemet sådant det är och ej deraf skapa något annat. Intendenten Malm sade sig under öfverläggningen i alseende a myntfrågan hafva velat beträua en medelväg, men att han, sedan steget i detta alseende blifvit tagit fullt ut, ansåg att man älven borde på samma sätt förfara i afseende a mått och vigt. Instämde med hrr Christie och srih. Wrede och ansåg det tillochmed vara en vinst för språket att tillegna sig nya ord. Prof. Berlin hade visserligen ämnat föreslå såsom vigtenhet ett skålpund med 500 grammers vigt, men då sektionen förut antagit srancen såsom mynttenhet, sa ansag tal. att steget borde tagas fullt ut, ehuru han ansåg aw denna nya vigt, åtminstone till att börja med ej skulle vara till fördel för nanon annan än den utländska kommersen med Frankrike; i de skandinaviska länderna skulle det droja innan det blefve populärt. Dock ville talaren ej yrka på att 500 grammer skulle bestämmas till rigtigheten. Justitiekansleren v. Koch sade sig hafva önskat, att representanterna för Danmark och Norge mera yttrat sig i denna fråga, helst deras länders vigtsystem lage närmare det franska än Sveriges gjorde. Tal. delade iärih. Wredes och lektor Christies åsigter. Blefve det franska systemet antaget, komme visserligen det gamla skalpundet att en längre tid begagnas, men sådant borde man finna gig vid. Denna svårighet kunde till en del olvervinnas, om man sa skyndsamt som möjligt införde det nya systemet och gjorde det få kultativt med det gamla under vissa år. Fast man i Frankrike ännu på många ställen håller sig vid sitt gamla räknesätt, sa torde sadant ej vara att befara här i norden, dels emedan vi i allmänhet äro mera fallna för nouveauteter och dels emedan genom värt skolväsendes inrättning var allmoge torde stå på en vida högre bildningsgrad än sranska folket gjorde då metersystemet der infördes. ÄÅntagandet af detta system vore en dadel, som man planterade för sina etterkommande. — Sedan talaren derefter redogjort för motiverna till den senaste vigtsändringen i, Sverige och dervid uttalat sin öfvertygelse, att om det då föreslagits antagande al Iranska systemet, detta atven blilvit adopteradt, slöt han sig till dem, hvilka önskade systemets genomförande i sin helhet. Kapten Ankjer slöt sig äfven till dessa åsigter. En tendens finnes visserligen äfven hos folket att halla sig vid det gamla, och då dessutom det danska skalpundet är i det allra närmaste lika med en half kilogram, så komme länge den gamla indelningen af detsamma efter 12-systemet att bibehållas. Folkupplysningen skulle dock bära sina frukter och snart sätta allmogen i tillfälle att inse fördelarne af det nya systemet. Talaren förundrade sig öfver huru man i Sverige kunde samtidigt hafva en så orimlig mängd af olika vigter, hvarigenom en främling vid läsandet at något statistiskt arbete från Sveri iltid måst stanna i villradighet om hvilken vigt författaren menat. Inför man deremot det franska systemet, så förstår man genast öfverallt uppgifterna. Lektor Christie ansag att reformen i afseende å vigten lätt kunde genomföras. Större delen af folket hade så ofantligt litet att göra med vigten, men desto mera med myntet. När arbetaren inköper sina förnödenheter köper han för så och så många skillingar, men ej så och så många lod. Den egentliga kärnan al folket kommer så sällan i tillfälle att handskas med större vigter. Landshöfdingen Fahreus erinrade om att en nomenklatur hemtad från de döda språken här i Sverige ej vore något nytt eller ovanligt. Vi hafva t. ex. redan förut uttrycken kubiksot och decimaltum. Hvad anginge svårigheten att införa de i Frankrike begagnade termerna i det nya systemet, påpekade han att det torde vara lika lätt att vinna burskap för uttrycket kilogram som telegram, hvilket senarc genast rotfästat sig. Tal. ansåg derföre intet hinder finnas för att, i händelse man vill antaga systemet, äfven antaga dess nomenklatur. Prof. Benzon-Buchwald erinrade om den lätthet som i Danmark visat sig att öfverga från myntberäkningen i kuraut till riksbanksdalersräkningen.