Göteborgsposten – 20 maj 1863, sida 1

det skandin. nationalekonomiska mötet. Tisdagen d. 19 Maj. De tre sektionerna sammanträdde kl. 9 t. m. och fortsatta sina förhandlingar, den andra till kl. 12, den första till kl. närmare ett och den tredje till närmare 2 e. m. Dervid medhunno såväl första som andra sektionen att afsluta sina arbeten. Första sektionen. Sedan sektioaen i föregående sammankomst behandlat frågan om gemensamhet i mynt, skred man nu till öfverläggning angående dylik i afseende å vigt och mått. Angående den första saken yttrade sig: : Expeditionschefen Kjerulf, som till de närvarande utdelade ett af honom samt professor C. Boeck och apotekaren A. M. Lund till norska läkacesällskapet d. 5 Juni 1861 afgifvet komitsutlätande, i hvilket tillstyrktes införandet af franska grammvigten såsom bas för franska medicinalvigten. Norska läkaresällskapet hade i anledning af detta utlåtande ingått till regeringen med anhållan om medicinalvigtens ändring efter franska myntsystemet, men regeringen hade ej ännu ansett tiden vara inne för genomförandet af en sådan reform. Afven vid kongressen i London hade man varit ense om att den franska vigten borde läggas till grund för medicinalvigten. Det vore derföre högst önskligt att sektionen måtte omfatta samma åsigt. Professor Berlin ansåg frågan om medicinalvigtens ordnande efter franska systemet vara en lifsfråga för svenska läkarevetenskapens anseende, alldenstund sedan medicinalskålpundet aflystes och recepter ej finge uppsättas i andra vigtförhållanden än ort och korn, de svenska recepterna ej kunde i något annat land expedieras, hvarigenom Sverige i medicinskt hänseende blefve helt och hållet isoleradt. Talaren ansåg sig ej behöfva närmare påpeka de stora olägenheterna häraf. I afscende på medicinalvigten hade Norge och Danmark likvål det företrädet, att samma medicinalvigt som dess begagnades i Finland, Ryssland och Tyska tullförbundsstaterna. Ifall sektionen, såsom tal. hoppades, beslöt sig för att antaga det franska systemet såsom norm för all vigt inom de tre skandinaviska länderna, vore det af stor vigt, att uttala en önskan att gramvigten genast mätte tillämpas såsom medicinalvigt. Grosshandl. Wallenberg ansåg att man redan vid sektionens behandling af myntfrågan tyckts hafva gjort en tyst öfverenskommelse att vigtenheten skulle ligga till grund för myntet. Då detta blifvit bestämdt i enlighet med franska systemet, vore det derföre nu endast fråga om, huruvida man skulle taga kilogrammen till vigtenheten eller bestämma denna till 500 gramm. Helst skulle talaren se att kilogrammen härtill bestämdes; man finge visserligen ett stort -skålpund-, men denna enhet hade största utsigten för sig att blifva antagen af de öfriga europeiska nationerna. Hvad särskildt anginge medicinalvigten, ansåg tal. att då man för recepterna begagnade ett sådant universalspråk som det latinska, man dermed assäg att de skulle kunna läsas och förstås öfver allt der folken hunnit till sådan bildningsgrad, hvarföre det äfven vore nödvändigt att vigten blefve sådan att den öfverallt kunde förstås. D:r Lamm redogjorde för professor Berlins åtgöranden för att förhindra införandet af ort och korn såsom svensk medicinalvigt, samt upplyste att svenska läkaresällskapet, i anledning af prof. Berlins anförande till densamma, såväl ingått till regeringen med en anhållan att med tillämpandet af det nya vigtsytemet måtte få anstå till 1864 (hvilket blifvit afslaget), som affärdat skrifvelser till Sveriges samtliga läkare, i hvilka deras utlåtanden begäras i denna sak. Samtlige läkare i Sverige, med undantag af 3 a 4 st.,