Göteborgsposten – 16 maj 1863, sida 5

Ändar på scenen. De spiritualistiska forskningarne hafva nyligen ledt till ett praktiskt resultat — upptäckten af en ande. Icke en af de vanliga, gammalmodiga andar, som vid midnattstiden uppträda för folk med dålig matsmältning, eller hemsöka kyrkogårdar och gamla slott; utan en stadig, ordentlig och respektabel ande, som punktligt genomgår en föreskrifven serie af rörelser — med ett ord en patent-ande. Upphofvet till denna ande är en ingeniör Dircks, hvarefter den ytterligare hyfsats af en professor Pepper, så att den kan uppträda offentligt och visa sig på scenen. Den gjorde nyligen sin debut på en af Londons mindre teatrar Britannia Theatre i ett familjedrama, i hvilket förekomma 3 mord, ett sjelfmord, 4 rån, två eldsvådor, en obesticklig domare, tjugutre englar och en ande. Denne ande uppträder slutligen för att genom sina förföljelser utöfva vedergällning mot den som varit upphofvet till de brott och lidanden som förekomma i stycket. Skådeplatsen sjunker i mörker, blott några här och der flämtande gaslågor åstadkomma en svag skymning. Ännu en gång framträder bofven på scenen, men denna gång följd af ett benrangel. Denna syn lärer vara högst öfverraskande. Den framstår gradvis och nästan omärkligt ur luften och efter åtskilliga rörelser försvinner den med blixtens hastighet. Återigen kommer benranglet och försvinner, men derpå visar sig anden i skepnad af en qvinna, och huru noga än ögat må bevaka hela operationen, är det dock omöjligt att upptäcka källan till denna optiska villa. Gestalten finnes der, den går, den talar — men försvinner lika plötsligt, som om den blott vore sammansatt af luft. Då den förföljande anden ånyo framträder, fattar den förföljde mod och anfaller den med svärdet. Men det skarpa stålet, som måttats mot en gående och talande mensklig figur, möter ej annat motstånd än luften, och den bedragne och förfärade bofvens hugg besvaras blott med ett hånande skratt. Under det han gör förtviflade ansträngningar att gripa spöket försvinner detta i en blink, blott qvarlemnande det hånfulla genljudet af ett hemskt skratt. Genom hvilka medel denna syn än åstadkommes är den af en särdeles eflektfull verkan på scenen och gör ett nytt och gripande intryck på åskådaren. I engelska veckobladet The illustr. London News för d. 2 Maj finnes afbildad en scen ur den ofvannämnda ande-dramen.