Göteborgsposten – 16 maj 1863, sida 5

lIvarjehanda. Oförlåtlig glömska. Häromdagen tilldrog sig i ett hus här i staden följande på samma sång komiska som betecknade händelse. Då njölkbudet kom upp i köket för att leverera den sedvanliga qvantiteten mjölk var frun i huset illfälligisvis närvarande och ville sjelf öfvervaka ippmätningen af mjölken. Bondgumman tog proppen ur mjölkbyttan och började uthälla dess innehåll men afbröts häruti af frun som fästade hennes uppmärksamhet på att det var vatten och ej mjölk som fanns i byttan. Bondgumman undersökte förhållandet och utbrast helt naivt, då hon fann att anmärkningen var fullkomligt befogad; Nå har jag sett på maken, har di inte glömt att slå mjölk i vattnet derhemma ! Fåfäng möda. Under en stark torka för några somrar sedan uppmanades presten af församlingen att bedja vår Herre om regn. Det kan jag väl göra!, svarade presten, Åehuru jag kan försäkra er mina vänner att det tjenar till ingenting så länge vi ha vestlig vind. En berlinare som nyligen i affärer besökte Hamburg, beklagade sig för en köpman derstädes öfver myntsorterna i denna stad, alldenstund ban aldrig kunde veta huru vida man menade Banco-mark eller Courant-mark. Han tillade att köpmanskåren i Hamburg borde göra allt för afskaffandet af det ena slags mark. Hamburgaren menade tro på att detta ej vore så godt. Tänk sjelf, sade han, i Berlin ha ni blott ett slags mark, nemligen Bismarck, och trots all möda är det ju omöjligt för er att bli af med den. Qvi pro qvo. Vid ett af Paris förnämsta hoteller är anställd särskild läkare. Denne blef bäromnatten kallad till en sjuk, som logerade i N:o 230, men, hastigt uppväckt ur sin midnattsslummer gick han med sömnen i ögonen istället in på N:o 130. Här bodde en hederlig tysk hvilken ej förstod franska språket, och således ej kunde upplysa om missförståndet. Läkaren som följaktligen ej kunde genom muntlig medelelse komma underfund med den förmente patientens sjukdom, skred ofördröjligen till kroppslig undersökning, kände honom på pulsen, ban