Göteborgsposten – 16 maj 1863, sida 1

2 — veckan hafva vi sålunda ej haft en enda dag, som varit helt och hållet regnfri. leke ens Kristihimmelsfärdsdag, till hvilken man, hvad väderleken beträffar, vanligtvis sätter så stora förhoppningar, kunde begagna en lätt vårdrägt, utan gick med regnkappa på ena axeln. Lötsprickningen går dock så småningom för sig, och få vi oss blott en enda solvarm dag, skola vi snart hafva det fullt grönt i hvarendaste dal. Utflyttningarne till sommarställen hafva under sådana förhållanden ej ännu kunnat börja, utan hafva vi fortfarande societeen i staden, som roar sig så godt den kan under denna ötvergångsperiod mellan vinteroch sommarsäsongen. Det vill synas, som dessa förhållanden borde vara särdeles förmånliga för de offentliga nöjen, som erbjudas; men så är, märkvärdigt nog, ej förhållandet. Hr Selinder har, trots de täcka dansnummer han bjuder på, vanligtvis alltid en hel del biljetter osålda. Publiken är nyckfull, och nycken har denna gången kanske en djupare orsak än vanligt. Atminstone hviskas det om en hemlig öfverenskommelse mellan den publik, som öfverfyllde tyska operasällskapets representationer, att mindre uppmärksamma svensk dramatik och dans, för att derigenom åter så rången till väldet. Ett undantag från det klena besökandet af offentliga nöjen, utgjorde den högtidliga festen i Domkyrkan sistl. Onsdag. Men så var det äfven sång man bjöds på och denna utförd för ett så ädelt syfte, som det, att, genom bispringande af de sårade polackarne och de stnpades efterlefvande enkor och barn, ut(rycka sina sympatier för det olyckliga folket. Vid sådana tillfällen vädjar man ej förgäfves till Göteborgs samhälle, helst sedan vår värderade domprost genom sitt uppträdande gifvit en fingervisning om, att festen både ur religiös och politisk synpunkt var passande, omständigheter hvilka man här gerna aktar på. — Det berättas med anspråk på tillförlitlighet att härvarande ryske konsul löst sina två inträdesbiljetter med 10 rdr och således helt oförtänkt kommit att genom öfverbetalningen visa sina sympatier för det revolutionerande Polen. — En annan egendomlig omständighet var, att kolportörer redan vid publikens utgång ur kyrkan i tryck tillhandahöllo domprostens nyss förut hållna Tacksägelse och Förbön. Snabbare är man ej i England att i tryck meddela t. ex. förbandlingar från Parlamentet. Nämnde lilla skrift tillhandahålles i alla stadens boklädor till ett pris af 25 öre exemplaret och inkomsten deraf skall användas till samma ändamål, som konserten afsåg. Det var ett tillfälligt, men pikant sammanträflande att nämnda högtidliga fest gafs på samma dag som tiden för den af Ryssland erbjudna amnestien gick till ända; mindre tilltälligt var det, att furst Czartoryski kunde bevista densamma, ty det var utan tvifvel hans ankomst som väckte och påskyndade beslutet. Man hade ingen aning om, att fursten vid ankomsten hit skulle på något offentligare sätt helsas; men de slumrande sympatierna togo dock ut sin rätt. För det högtidligare mottagandet har man dock mest att tacka den nybildade folksångföreningen, och att hyllningen sålunda utgick direkte ur folket, torde ej hafva minskat dess betydelse. Nämnde förening visar stor lifaktighet och har, för att endast så kort tid hafva existerat, gjort stora framsteg mot sitt hufvudsakligaste mål: väckandet hos de arbetande klasserna at håg för sång och beredandet af en angenäm förströelse genom dess idkande. I musikus Thyboni har föreningen fått sig en god ledare för sin utbildning. — Den adress, som solksångföreningen öfverlemnade till fursten, var ej den enda helsning han här mottog. En i staden sig