Göteborgsposten – 9 maj 1863, sida 1

risten Wachtel. Om något g gasterande af dessa blir utaf, är dock ännu ej ufgjordt Furst Czartoryski? Ja, hur var det med hans hitkomst? Man gladde sig deråt, en och annan af våra mera varmhjertade tänkte med förtjusning på att få skåda och uttryckt sina sympatier för honom, eller rättare för det blödande och stridande folk, som han representerar, och det hviskades till och med att man redan tänkt göra något för att på ett värdigare sätt mottaga honom. Men så kom han ej. Att hans hitkomst dock endast tillsvidare är uppskjuten och ej inhiberad, torde få tagas för gitvet. 7) Detta skadar ej heller, ty man har åtminstone fått litet rådrum, ifall man verkligen ämnar visa att Göteborg har några sympatier för polackarne. Ösverste Lapinski hade i detta fall endast några enskildas yttranden att medföra. Kom ej Czartoryski, så fingo vi i stället besök af en annan potentat, som kom långväga ifrån. Man läste nemligen i Jernvägshotellets anteckningsjournal i thorsdags exministern 0Donnel från Peking. Man undrade väl litet öfver, dels att en kinesisk minister skulle direkte begifva sig från Peking och hit och dels öfver att man ej kunde se på mannen att han var minister, allraminst kinesisk, men man vidtog inga ovanligare hedersbetygelser mot honom, än att man tillsåg det han icke måtte komma i tillfälle att skära halsen af sig — och så lät man honom kinesa. Under närvarande passfria tider kan man naturligtvis kalla sig hvad man vill, och då bör man ej förmena en glad Stockholmare att uppträda här såsom exminister. Bland dagens pikantaste nyheter är den, att s sångerskan mamsell Louise Liewen (Lewin), bördig här ifrån Göteborg, hvilken stad hon nyligen lemnade, i dessa dagar blifvit i Tyskland förlofvad med en ung ingeniör-officer, anställd vid preussiska jernvägarne. Det ena företaget väcker alltid ett annat eller litvar ett förut varande. Bevis härpå hafva vi under senare tiden haft i mängd. Huru täfla ej numera våra tobakshandlare i att skyndsamt förse oss med allt nytt i deras väg. Den ena nya uppfinningen aflöser den andra, och man har knappt hunnit att i rök exportera en Åpitprops, förrän man bjudes på klotsormiga cigaretter. Denna sista nyhet är ganska pikant, och torde nog falla allmänheten på läppen, ehuru man för dess begagnande skall släpa med sig både pipa och tobakspung. — Vidare se vi konkurrensen genom det nya hotell, som i dessa dagar öppnats vid Lilla Drottninggatan. Namnet, Barks hotell, klingar visserligen ej så grannt, men Bloms hotell har väl en gång klingat på samma sätt. Hotellet är emellertid ingalunda afsedt att vara ett sådant af andra ordningen, utan dess utstyrsel täflar i stället med de få rivalerna på stället. — Vidare se vi konkurrensen i droskinrättningarne, men dessa förtjena sitt eget kapitel. Sedan man ändtligen här insett nödvändigheten af att ett billigare och skyndsammare tillgängligt sortskaffningsmedel än hyrkuskarnes stora vagnar, hvilka sällan kunde förrän en halftimmas tid efter beställningen blifva färdiga, borde finnas för Göteborgs tilltagande trafik, lyckades det slutligen en person att anskaffa några droskor, hvilka å gifna platser stodo färdiga till begagnande. Men knappt hade denna början blifvit gjord, förrän man genast ansåg behofvet vara så stort, att en liten arme droskor borde uppsättas, och härigenom uppstodo redan i droskornas första barndom tre rivaliserande droskegare, hvilka tillochmed i tidningsannonser börjat polemisera. Konkurrensen har dock ej verkat så väl) Mera härom på annat ställe i tidningen.