Göteborgsposten – 6 maj 1863, sida 1

Brefvet var lika kort som sir Michaels. Det innehöll blott dessa rader: Käre mr Audley! Kyrkoherden härstädes har tvenne gånger besökt Marks, den man, som ni räddade vid eldsvådan på Castle Inn. Han ligger mycket illa sjuk i sin mors hus nära Audley Court, och man tror icke att ban kommer att lefva många dar, Hans bustru vårdar honom, och både hon och han ha yttrat en ifrig önskan att ni skulle komma till honom innan han dör. Var god och kom genast! Er uppriktiga Clara Talboys. Prestgården i Mount Stanning d. 6 Mars. Robert Audley vek vördnadsfullt samman detta bref och lade det under den del af vesten, som anses betäcka hjertats bostad. Efter att ha gjort detta satte han sig i sin favorit-ländstol, stoppade och tände en pipa samt rökade stirrande på elden så länge tobaken räckte. Den matta eld, som glänste ur hans vackra grå ögon, vittnade om ett svärmiskt grubbel, som hvarken var dystert eller oangenämt. Hans tankar vandrade bort på tobaksrökens blåa moln och förde honom till ett inbillningens sköna land, der hvarken bekymmer, sorg eller vanära fannes utan blott han sjelf och Clara Talboys i en verld, som af deras kärleks fullmakt eröfrats för deras räkning. Det var först, när det sista tobaksstycket förtärts och den grå askan föll ut på kamingallrets öfversta stång, som den ljufva drömmen sväfvade bort in i det stora förrådshus,