Göteborgsposten – 6 maj 1863, sida 1

slutande folkmassan. Ett grått och svart spann synes. I vagnen sitta Deras Majestäter Drottningen och Enkedrottningen, i hvit paryr. De helsa också vänligt åt alla, likaså Hertiginnan af Östergötland och prinsessan Lovisa, som ensamma upptaga den derpå följande vagnen. Prinsessan Eugenie trodde vi så säkert att vi skulle få se, men hon syntes lika litet till i år som i fjol. Der kommer ett sex hästars spann med förridare, löpare o. 8. v. men vagnen är tom. Det är H. M. Drottning Desiderias ekipage — de kolsvarta hästarne väcka allmän förtjusning, beslagen på seldonen äro rent guld, säger folket — men hvarför skall detta ekipage fara tomt kring Djurgården på första maj? Det är en fråga som jag ville höra besvarad af någon som är fullt hemmastadd i hofetiketteriet. Flera vagnar följa med hoffruntimret tre och tre samt kammarherrar 0. 8. v. två och två, lysande toiletter, stor hofuniform. Se så, nu är tåget förbi. Skulle ni våga er på en färd till Djurgården, så gå vi till nedra ändan af Carl XIII:s torg och sätta oss i en omnibus. Vi kommo just lagom för att få plats. Det går blott fot för fot, ty solkträngseln är stark och cortegen, som nu måste vara på Ladugårdslandet, hindrar körsvennen att raska på. Hvilket brokigt hvimmel! Se hur tätt folkmassan står packad! Det är rätt genant att åka så här långsamt och bli mönstrad — men så skola vi mönstra igen å vår sida. Har ni observerat att hvitt och ljust chokoladbrunt är modefärgen på fruntimrens sommarhattar, att diademhattarne äro bortblåsta? Nej, se hvilken solkmassa på Nybron och i Berzelii park. Ah, der se vi de sista hofvagnarne vika af vid Fyrverkaregatan. De ha inte kommit längre än. — Ändtligen äro vi på Storgatan. Kors, hvad blommor och blomstrande ansigten i fönstren, på nedra botten isynnerhet, men äfven en trappa upp riktigt lefvande blomsterrabatter! Glada ansigten, hvita tarlatansklädningar och bara halsar öfver allt! Från höjden af en omnibus har man ypperlig utsigt till och med en trappa upp. Se bara hvilken mängd jungfrur, ansigte vid ansigte i norska skarpskyttegardets kasern! Artigt folk de norska soldaterna, sjelfva stå de i rad utanför det gula planket vid deras kasern. Ändtligen börjar Åbussen på att ge sig af litet fortare, vi passera den branta backen vid Fredrikshof. Djurgårdsvägen ser våt ut, men är ej smutsig, Djurgårdsbron är full af personer på väg till målet, vi köra genom Blå Porten, vi äro framme, Hvilken böljande menniskoström! Jag tror hela Stockholm stämt möte på Djurgården i dag. Vi titta in på Hasselbacken. Orkestern spelar ett potpourri ur Trubaduren. Gäster vid alla bord! Garsonger springa fram och tillbaka, omöjligt att få ett glas punsch. Låt oss gå ut bakvägen åt Slätten. Hufvud vid hufvud, parasoll vid parasoll, trängsel utan all ända, pepparkaksmadamer i oändlighet, färsköl på fat, påbredda smörgåsar och danska karameller, kokta kräftor och apelsiner ... Nej, låt oss vända oss till bergsplatån utanför stora ingången till Hasselbacken. Vi skola väl se idi kungliga en gång till. Här är bra att stå. Pass på, hästtraf och sabelskrammel, det är Lifgardets till häst officerskår med ordonnanser som kommer sprängande i skarpt traf. Huj! hvad det gick; de äro redan borta. Nej, se hvad folk på balkongerna i Casino och Alkärret! Der på balkongen sitter rådman Björck och lorgnerar; der nere på vägen kommer hr Lindström arm i arm med hr Lallerstedt, de ha varit på middag hos hr Schwan; der åker fru Lallerstedt, den charmanta parisiskan, i baron X:s vagn;