Göteborgsposten – 1 maj 1863, sida 1

Desto bättre, har den ortodoxe författaren sjelt beredt oss tillfälle att kunna vara i saken fåordiga. Han visar nemligen på det tydligaste, att hans egen föreställning om skapelsen ingalunda är så bestämd, att hans yttranden derom kunna få den värmande prägeln af att vara utsprungna från en lefvande inre öfvertygelse; de äro tvärtom i flera fall så förvirrade och motsägande, att vi trotsa läsaren kunna deraf få förf.s rätta mening klar för sig. Vi tillåta honom sjelf tala. Sidan 53 af Teologisk månadskrift heter det: det är icke en blott af menniskor gjord inpassning af skavelsens verk efter veckans 7 dagar (märk !), då det talas om verldens skapelse på 6 dagar (1 Mos. 1: 3SN och dess fullkomning på d. 7:de (1 Mos. utan dessa dagar utmärka verkliga, genom omskiftelse af ljus och mörker bestämda tidsasdelningar, som ligga till grund för veckodagarnes sjutal; ty det talas ju om afton och morgon hvarje dag utom den sjunde och detta är icke taladt i bild-. — Sid. 66 deremot heter det: Men att vilja inpassa de förmenta skapelseperioderna uti bibelns 6 skapelsedagar, eller att i allmänhet vänta, det bibelns framställning af skapelsen skall vara lika med det sanna resultat, hvartill naturforskningen möjligtvis en gång kommer, sådant anse vi både ensaldigt och fruktlöst (sic!), emedan biblen betraktar skapelsen från religiös synpunkt, men naturvetenskapen från naturhistorisk. — Vi bedja läsaren vara god jemföra med hvarandra dessa tvenne punkter: de utgöra sina egna kommentarier. Den senare punkten innebär dock ettantagande, mot hvilket vi ej kunna annat än på det bestämdaste protestera. Förf. förklarar nemligen deri rent ut, att den menskliga torskningen ej är förenlig med bibeln, d. v. s., enligt ortodoxiens ståndpunkt, med sjelfva religionen. Han påstår ju det vara enfaldigt, att vänta det bibelns framställning skall vara lika med det sanna resultat, hvartill naturforkningen möjligtvis en gång kommer. Detta vill med andra ord säga, att naturforskningen är en följd af att de första menniskorna åto af kunskapens träd, detta ätande ådrog menskligheten synden, ergo: är naturforskningen en synd och således oförenlig med religionen eller dess synliga auktoritet bibeln. Det är således bäst för menniskan, att ej sysselsätta sig med naturforskning, utan i stället blindt tro på bibeln. Desto bättre, är det blott de inbitet ortodoxa, som våga fasthålla vid dessa obskurantismens älskliga satser. Hade ej förf. förut sagt, att teologien är oförenlig med filosofien, skulle vi velat säga honom, att denna förklarar, det intet sannt är, utan att det är godt — och då vall god gåfva kommer ofvanifrån-, torde väl äfven det sanna resultat, hvartill naturforskningen möjligtvis en gång kommer, derifrån hafva sitt ursprung. antingen det är förenligt med bibelns framställning eller icke. . Tänk, kanske förf. förmenar i djupet af sitt inre, att bibelns framställning vid den tiden är omöjlig — det är den enda konseqvensen man kan draga af nämnda tirad, men då filosofien är oförenlig med teologien, är naturl. äfven logiken skadlig för teologen. Sid. 74 säger vidare författaren i Teologisk Månadsskrift: Hvad skapelsedagarne beträffar, så måste man fasthålla såväl betydelsen af ordet dag. som ock dagarnes antal, men dagarnes beskaffenhet, är icke lätt, att nu bestämma. Ordet dag får dock här icke tagas i borgerlig mening, såsom en af vissa timmar bestående tid, utan i fysisk betydelse, d. v. s. såsom en tid i allmänhet, då det naturliga ljuset lyser; så säga vi ju ock, att dagen är om sommaren längre är om vintren, att polarfolken en del af året icke hafva nå