Göteborgsposten – 30 april 1863, sida 1

under namnet Polen i Europa bekanta landet kallas här konungariket, eller köngress-Polen; men ingen polack menar med Polen någonting annat än hans land sådant det existerade före delningen. Kongress-Polen sönderdelas från Galizien till dess vestra ända af en sträcka låga berg, afskurna af ett fullständigt nät skogbevuxna dalgångar. Gränslinien är ytterst oregelbunden och liknar en rad naturliga fästningsverk med deras kurtiner och grafvar. Följden deraf är, att om man följer en rak linie, befinner man sig det ena ögonblicket i Ryssland, och det nästa i Österrike, hvilket i närvarande ögonblick är alldeles detsamma som att säga det man löper fara att plötsligt få känna spetsen af en ko sacklans. På sluttningen till en af dessa skogbevuxna dalgångar, med höga tallar ofvan sig, sträckte sig insurgentlägret 200 å 300 yards, utgörande en rad af tält, groft uppslagna med tallgrenar och tallens stam tjenande till tältstång. Vore de icke rädda för att tända eldar, af fruktan att tilldraga sig fiendens uppmärksamhet, skulle det ej vara så påkostande att i en sådan belägenhet tillbringa natten. Synnerlig försigtighet är af nöden, då lägret ligger nära gränsen, emedan man måste vakta sig för både ryssar och österrikare, och det första lägret, som bildas af ett nytt band insurgenter trån Krakau, är alltid strängt sysselsatt under några dagar, innan det flyttas — af detta skäl. Hela kåren, en 600 man, vågar icke på samma gång rycka ut från Krakau och trakten deromkring, hvarföre de svärma som bin på vägen. Antöraren eller visen, visar sig först på mötesplatsen, och lägret svärmar omkring honom. Om antingen österrikarne eller ryssarne så kännedom om ställningen, förhindra de först nya insurgenter att stöta till och göra slutligen ett plötsligt anfall på det haltbildade bandet samt drifva det öfver gränsen. Detta var afsigten med ett anfall, som ryssarne gjorde påskdagen vid Szklary. Af de 600 insurgenterna hade endast 250 banat sig väg till lägret, då plötsligt en styrka af åtminstone 700 ryssar slog ned på dem, men genom insurgenternas lyckliga ställning i tallskogen, hvarifrån de kunde lugnt skjuta på ryssarne, medan dessa gingo öfver den lilla strömmen i dalen, under det de sjelfva voro fullkomligt skyddade, nödgades fienden draga sig tillbaka efter tre timmars strid, med förlust af åtminstone 70 döda och omkring 50 sårade, under det insurgenterna blott förlorade 4 döda och 18 sårade. Hvar och en af insurgenterna hade två och några tre gevär, af hvilka ungefär hälften var miniegevär, emedan vapnen och officerarne för hela styrkan af 600 man redan befann sig i lägret, då de öfverrumplades af ryssarne. Den utomordentliga skilnaden i döda och sårade på ryssarnes och insurgenternas sida tillskrifves de senares fördelaktiga ställning, som sparade deras eld, tills ryssarne i någon förvirring började klättra uppför backen. Fastän fäktningen vid Szklary var en afgjord seger för insurgenterna, uppnådde likväl ryssarne sin afsigt att rifva upp deras halfbildade läger, ty sedan Gregowicz, anföraren, blifvit efter striden tagen till fånga af österrikarne, höllo insurgenterna ej länge tillsammans, utan gingo, sedan de omsorgsfullt nedgräft vapnen, åter välbehållna öfver gränsen. Jag har skäl att tro, det en ny afdelning, under en mera erfaren befälhafvare, Dombrowski, skall bana sig väg in i ryska Polen under de närmaste dagarne, utryckande från Krakau, under det redan i slutet af förra veckan en stor styrka nära Tarnow gick öfver gränsen. Angående insurgenternas rörelser på nå