Göteborgsposten – 30 april 1863, sida 1

Skarpskyttekåren samlas mangrannt å Jernvägstorget still exercis kl. 7 f. m. Bref från Polen. (Efter The Spectatork). KraFau d. 13 april. Man måste uthärda tretton besvärliga timmars färd på jernväg, för att kunna tillryggalägga de 230 (engelska) mil,som skilja Krakan från Wien. Vid en station kallad Trerau, ungefär halfvägs, sågo vi den första skymten af polska insurgenter, af hvilka en 40 stycken undergingo proceduren att interneras eller skickas in i det inre af landet, för att der hållas i förvar, tills upproret blifvit undertryckt. Jag hade tillfälle, att se en lista öfver några af dessa fångar, och då ni derigenom kan få en föreställning om det slags menniskor, som deltaga i rörelsen, vill jag meddela er listan in extenso. Af 31 personer voro 5 betjenter, 5 skomakare, 1 egendomsegare, 4 söner till landtbrukare, 5 arbetare, 1 kock, 1 nålmakare, 1 smed, 1 pianofortestämmare, 1 doktorsuppassare, 1 student. Denna lista omfattar, såsom vi finna, alla klasser, med undantag af bönder, hvilka med några få anmärkningsvärda lokala undantag, hållit sig alldeles på afstånd från rörelsen. Det må tilläggas, att warschauerkomitön aldrig ett enda ögonblick räknade på böndernas understöd. Den väntade att finna dem neutrala, och detta har i allmänhet hittills varit fallet. Det erfordras blott en ringa bekantskap med bönderna — skilnad måste göras mellan de bönder, som äro egendomsegare, och de bönder, som icke äro det — för att finna, det de äro i fullkomlig saknad af patriotism; de äro för mycket obildade och stå alldeles för lågt på mensklighetens skala, för att hysa några andra tankar, än huru de skola kunna förse sig med dagligt bröd. Den stora förhoppningen för Polen tyckes mig ligga i den förvånande intelligens och kraft, som finnes inom den alltjemt växande medelklassen, hvars frånvaro hittills varit Polens förderf. Det vore lika hopplöst för ett land att vänta sig kunna uppnå någon grad af välmåga utan en medelklass, som det skulle vara omöjligt för en kropp att existera med blott hufvud och ben. Det är visserligen bekant, att judarne i Polen representerat denna medelklass, men vid sidan af detta judiska samfund har uppspirat en mycket betydlig polsk medelklass. Det är oriktigt att påstå, det här i Krakau t. ex. hela stadens handel ligger i judarnes händer. Det var mörkt, då jag först fick se Krakau, och gatorna voro alldeles ode, med undantag af några små hopar af fyra eller fem individer här och der, hvilka voro klädda i sin beqväma, mörka, med snörmakeri försedda rock, polska pelsmössa och höga stöflor, vankande af och an i väntan på ett gynsamt tillfälle, att undvika polisens vaksamhet och bana sig väg ut ur staden. Det är på detta sätt som insurgentbanden, till ett antal af fyra eller fem, lemna Krakau, efter att ha stämt möte å något ställe på andra sidan om gränsen, der österrikarne icke våga gripa dem. Deras vapen föras i hemlighet till skogarne några dagar förut och nedmyllas omsorgsfullt i jorden, och då insurgenterna sålunda obeväpnade lemna Krakau, uppväcka de mindre misstanka och rusta sig i skogen. Med risk att påträffa kosacker, begagnade jag dock tillfället att besöka ett af dessa insurgentläger, hvilket var bildadt ungefär 5 svensk mil på andra sidan gränsen. Def är ett stort misstag, om man föreställer sig låga kärraktiga skogar, kanske omgifna a moras, ty i intet land, som jag ännu hittills I besökt, finnas sådana skogar som dessa. De