Göteborgsposten – 29 april 1863, sida 1

XII. Lefvande begrasven. Robert Audley satt ensam i biblioteket med läkarens bref på bordet framför sig och tänkte på hvad ban skulle göra yttermera. Den unge advokaten hade gjort sig till den olyckliga qvinnans angifvare. Han hade varit hennes domare och han var nu bennes fångvaktare. Den förfärliga bördan skulle först då borttagas, hans pligt skulle först då vara uppfylld, när han öfverlemnat henne i den utländske doktorns förvar och vård. Han skref några rader till mylady, hvari han sade, att han ämnade föra henne från Audley Court till ett ställe, der hon sannolikt skulle stanna för alltid; han bad att hon skulle genast göra sig i ordning för resau, då han ville resa om aftonen. Miss Susan Martin, kammarjungfrun, ansåg det mycket svårt att packa in sin frus saker så hastigt, men mylady hjelpte henne. Hon tycktes foad af att lägga och omlägga sammet och siden, att samla ihop smycken och nipper. Hon tänkte att man åtminstone icke skulle beröfva henne hennes egodelar. De ämnade landsförvisa henne, men äfven landsförvisning var ej bopplös, ty på hela jorden fanns knappast något ställe, der ej hennes skönhet skulle kunna skapa sitt lilla rike och skaffa henne vasaller och lydiga undersåter. Hon arbetade ifrigt med att bistå och kommendera sin tje