Göteborgsposten – 29 april 1863, sida 1

bjudande till Djurgårdspromenad: nordlig storm med snöglopp, så ha vi haft det nu någon tid, men stockholmaren är, oförskräckt sådana dagar och i min egenskap af att vara både korrespondent och oförskräckt skall jag i nästa bref lemna underrättelse hur den vigtiga dagen aflopp. Hr von der Osten går här, stor ochestätlig, och lär umgås med planen att till biträde vid sina lyriska spektakler få ihop en hop korister från kongl. teatern, hvilka vid midsommartiden bli lediga. Af annons i Dagbladet tycktes det som hr Schnötzinger blitvit utsedd till anförare för orkestern, ty hr Schnötzinger annonserar efter skickliga musici som kunna utföra en stämma i orkestern vid de lyriska spektakler som i sommar komma att gifvas i manögen å kongl. Djurgården. Asfären är från hr Ostens sida ej så illa uttänkt och efter all anledning kommer företaget att bära sig, ty det är någonting nytt; aldrig har här förr varit, så vidt jag vet, någon tysk opera, och sannolikt kommer folket att löpa till manegen i massa. För öfrigt om, sedan första nyfikenheten blifvit stillad, publiken: glesnar om hvardagarne, så kan hr Östen vara alldeles säker på, att hvarje söndag, ha huset packadt, och folk rymmes i den salongen. Ställer han priserna billiga, besöker folket troligen heldre häst-operan, såsom mansgen kallas, än Djurgåls-operan, der hr Roos med sällskap kommer att härja i sommar. För närvarande och troligen endast för denna gång spelar hr deriktör Selander på manegen, der han i afton ger scener ur Garibaldi vid Aspromonte — ett Frälningsstck af psevdonymen Scholaris — samt Jolins En komedi. Hr Selanders sällskap lär vara enkelt men tarfligt; och vandt att dubblera på två händer!, såsom en viss skådespelare yttrade sig. Ötverste Lapinski är en lika artig som tapper man, det förra framgår tydligen af hans reclamation i Göteborgs-Posten här om dagen i anledning af mitt bref, det sednare kände man förut. För min del skulle jag vilja gifva hans reclamation ett helt annat namn. Emellertid böra Malmöboarne känna sig stolta öfver ett så vackert omdöme at en sådan man — de stackars värdshusvärdarne beklagar jag — och ni, m. h., har fått en värdefull autograph, som jag verkligen afundas er. Det är ej alla dagar sådant inträffar. Det är total brist på nyheter. Jag skulle verkligen kunna tala om våra stadsfullmäktiges andra sammanträde i går afton, om hrr Schartau, Hjerta och Wallenberg, men jag fruktar att detta ämne tröttar er. Jag slutar derför och önskar er en grön och vacker första Maj. Walfrid.