Göteborgsposten – 28 april 1863, sida 1

c ,s8A s ——— mål, att göra blockaden så sträng som möjligt. Det måste till hvad risk som helst hindra införseln af gevär och knallhattar, jernvägsskenor och krut. Dessa artiklar insmugglas nu i Sydstaterna genom verksamheten bos handlandena på denna sidan Atlanten. Vårt folk bar från början visat sin neutralitet, icke genom att vägra sälja krigskontraband åt någondera parten, utan genom att med sträng opartiskhet förse bådas behofver. Norden har haft den största fördelen af handeln, men dess regering önskar naturligtvis att fienden ej skulle ha någon sådan alls. Då blockaden at en så lång kust är nästan omöjlig, ha de federativa börjat skaffa sig reda på hvilka fartyg, som skola segla från engelska hamnar med förråder, troligen ämnade för Södern, och söka derefter att så fort som möjligt uppbringa dem. Det behöfver ej sägas, att detta försaringssätt måste sluta med brott mot den internationela lagen. Det har lyckats så i affärerna med Adela, Delphin och -peterhoff-, och vår regering kan ej göra någonting mindre, än begära dessa fartygs återställande, om amerikanarne icke kunna förete några omständigheter, som tala till deras förmån och hvilka vi icke känna till. Men nordregeringens olyckliga ställning kan tolkas som ursäkt för dess ytterligheter och berättiga vår regering att behandla saken med undseende. Fastän amiral Wilkes (bekant sedan Trent--aflären 1862) utnämning förrådde en stämning hos unionsmyndigheterna, som bådade illa för hafvens lugn, och fastän Nordens officerare äro lika utmanande i sitt språk, som mindre nogräknade i sina handlingar, kunna vi dock ingå på att framställa våra fordringar om återupprättelse hos mr Seward med det bästa lynne och artighet. Vi kunna hoppas, att, då en fullständig berättelse om förloppet med hvarje uppbringande blifvit framlagd för honom och olagligheten i åtskilliga handlingar fullt ådagalagts, han skall tillrådarpresidenten återställa de uppbringade fartygen, med den ersättning för redarnes och sartygsbefälhafvarnes förluster, som kan anses rättvis. Ingen som erinrar sig lord Palmerstons och lord Russells karrier, skall tro, att någondera utaf dem behöfver mycken uppmuntran, då det är fråga om landets värdighet. Om det likväl funnos något tvitvel angående den anla, hvari regeringen skulle upptaga Nordens tilltag, så hafva de undanröjts genom lord Russells bestämda och energiska uttalande i går afton. Under förklaring, att England är redo bibehålla blockadlagen, nu medan det är neutralt, lika fullständigt som då det var en krigförande öfvermakt på hatvet, och medgifvande att krigskontrabands befintlighet ombord bör tagas i betraktande at en prisdomstol, såsom utvisande fartygets bestämmelse, förklarade utrikessekreteraren sin åsigt om olagligheten i de senaste uppbringningarne. Den vigtigaste delen af hans tal atsåg likväl Förenta Staternas minister i London. Att mr Adams sörgått sig, är utom tvivel. Det var någonting mer än diplomatisk oartighet af en främmande minister, att gifva ett britiskt fartyg pass för resa från en britisk till en neutral hamn. Den logiska slutsatsen måste naturligtvis bli den, att andra fartyg, i saknad af pass, skulle bli uppbringade, och att mr Adams således antager, det hans regering skall godkänna en alldeles oförsvarlig handling. Lord Russell yttrade sig härom 1 tillräckligt bestämda ordalag. Det kan ej vara något tvitvel underkastadt:, sade han, -att mr Adams handlingssätt är rättsvidrigt; men jag skulle ej tänka på att klaga hos mr Adams. Jag skall meddela saken åt Förenta Staternas regering. Det tillhör den att säga,