Göteborgsposten – 28 april 1863, sida 1

hvilket jag önskar ert råd, är mycket inveckladt och jag hoppas nästan blindt på att er erfarenhet skall rädda mig och andra, som äro mig mycket dyrbara, från en qvalfull och intrasslad belägenhet. D:r Mosgraves affärslika uppmärksamhet öfvergick till ett uttryck af intresse, medan han lyssnade till Robert Audley. — Hvad en patient uppenbarar för sin läkare är ju denre lika pligtig att förtiga som presten sitt skriftebarns bikt ? — Utan tvifvel. — Det är då ett förtroende som ej bör svikas under några förhållanden. — Helt säkert. Robert Audley såg åter på elden. IIuru mycket eller huru litet af sin onkels andra hustrus historia skulle han berätta? — Jag tror mig veta att ni, d:r Mosgrave, sysselsatt er mycket med behandling af svagsinta personer. — Ja, min praktik är nästan helt och hållet inskränkt till sinnessjukdomar. — Då detta är förhållandet, bar man, förmodar jag, stundom gifvit er besynnerliga, ja förfärliga förtroenden. D:r Mosgrave böjde hufvudet jakande. Han såg ut som om han kunnat förvara i sitt passionfria bröst en hel nations hemligheter, och som han icke skulle kännt sig besvärad af en sådan börda. Den historia, som jag ämnar berätta er, är icke min egen, sade Robert efter en paus. Ni torde derföre ursäkta mig, om jag erinrar er att jag berättar er den med det vil