Göteborgsposten – 28 april 1863, sida 1

—— OOcc — båda Husen sistlidne afton, kunna amerikanska regeringen och dess mera ifrige än kloke representant mr Adams inhemta hvilken känsla deras handlingar ingifvit alla klasser inom det engelska folket. I Underhusets debatt var husets uppfattning mycket tydlig. Vi syfta ej på hr Roebucks skarpa anmärkningar, utan på den synbara otålighet och harm, hvarmed nordamiralens och hans förmäns i Washington utmanande åtgärder betraktas — en känsla som under hela debatten förrådde sig både hos talare och åhörare. Det är omöjligt att mer än en åsigt kan finnas rörande denna sak. Äfven Nordstatornas anhängare, hvilka ej så lätt göras modlösa i sin advokatyr, hade vid detta tillfälle ingenting att säga. Det har med den största klarhet bevisats, och det motstrides icke, att åtminstone tre britiska sartyg blifvit gripna under resa mellan neutrala hamnar; det ena, som uppbringades i britiska sarvattnen för några månader sedan, har aldrig blifvit återlemnadt och är, oaktadt reklamationer, ännu alltjemt i uppbringarnes händer; det andra, Delphin, gående mellan Liverpool och Nassau, blef ej allenast uppbringadt, utan dess besättning togs äfven bort och, i strid mot mensklighet och internationela bruk, satta uti blottställdt tillstånd i land på den främmande ön S:t Thomas. Förhållandet med Peterhoff är knappast mindre oförsvarligt. Nordamiralens tilltag, att uppbringa fartyg på väg till den neutrala hamnen Matamoras, af det skäl att en del af deras last möjligen kan komma till Sydstaterna, kan aldrig tillåtas af en handlande makt sådan som England; och förhällandet med Peterhoff är så mycket mera i ögonen fallande som det försäkras, att nämnda fartyg icke medförde något krigskontraband. Senast har mr Adams ovanliga beteende ökat allmänhetens harm, emedan det synes sätta i system angreppet på britiska fartyg. Debatterna inom båda husen skola, såsom vi tro, visa sig välgörande, emedan de låta landet veta, att dessa allvarliga ämnen äro under öfverläggning inom regeringen. Lord Palmerstons korta svar i det ena huset (se gårdagens utlandsafdelning) och lord Russells tullständigare anförande i det andra gifva försäkran om, att nationens ära och dess handelsintressen icke skola vårdslösas; men astän en eller ett par af talarne yttrade sig med bitterhet, låg det dock i ministrarnes anmärkningar ingenting, som kunde såra den ömtåligaste nation. Medan de otvitvelaktigt skola göra sitt yttersta, för att hålla sitt lands ära okränkt, äro de synbarligen i kännedom om de svårigheter, hvilka unionsregeringen är underkastad, och villiga att göra hvarje medgifvande, som är törenligt med vår aktning för oss sjelfva. De veta, att det i unionsregeringens och de flesta nordstaternas ögon är en fråga om lif eller död Välmågan hemma, makten utåt, ja, sjelfva nationalite ten stå, enligt det republikanska partiets sätt att se sakerna, på spel med utgången af dessa kampanjer. Vi veta, huru stor förlusten varit på land. Norden törstar efter segrar, och skickar förgäfves i fält hundradetusentals man. Kriget förlänges månad efter månad, och sydtrupperna, som hålla sig på defensiven, stärka sina positioner och bereda sig på att till obestämd tid förlänga det mödosamma företag, hvari deras fiender inlåtit sig. Det är endast till sjös som Södern verkligen kan tryckas. Fastän det skulle strida mot alla föregåenden, att ett folk skulle eröfras genom att beröfvas lifvets beqvämligheter, kan det likväl allvarligt hindras i sitt motstånd af bristen på ammunition, hvilken med sådan lätvhet erhålles af Norden, men måste införas i Södern genom blockaden. Det är dertöre Nordens