Göteborgsposten – 25 april 1863, sida 1

nalen satt och i ytterlig häpnad samtalade om dagens tilldragelser. Intet kunde vara mera aflägset frän verkliga förhållandet än dessa menniskors funderingar. Huru kunde man ana något om det af kaminelden upplysta rummets mysterier, der en brottslig qvinna knäböjt vid deras herres fötter för att berätta sitt syndiga lifs historia? De visste blott hvad sir Michaels betjent hade sagt dem om den hastiga resan, och att hans herre var blek som ett lärft och talade med en besynnerlig röst, som ej tycktes vara hans egen, samt att man skulle kunna ha fällt honom — mr Parsons, betjenten — till marken med en fjäder, om någon skulle velat stjelpa honom omkull med ett så svagt vapen. De kloka i folkstugan togo för afgjordt att sir Michael fått en hastig underrättelse af mr Robert -— de voro kloka nog att inse det den unge mannen haft med katastrofen att göra — antingen om någon nära och kär slägtings död (de äldre betjenterna genomgingo hela Audleysfamiljen för att finna hvem det kunnat vara) — eller om något oroande fall i fonderna eller om misslyckandet af någon spekulation eller sprängningen af någon bank, hvari den större delen af baronetens kapitaler varit insatta, De fleste ansågo förlusten på banken sannolikast, och alla tycktes med dystert intresse fästa sig vid denna tanka, fastän en sådan förmodan föutsatte att de sj ilfve skulle ruineras jemte det frikostiga huset. Robert satt vid den dystra kaminen, som syntes dyster äfven sedan en stor vedbrasas lågor bullrade i den vida skorstenen. Ilan lyssnade till marsvindens låga klagoljud, medan den lyfte murgrönsbladen från de murar, de betäckte. Han