Göteborgsposten – 25 april 1863, sida 1

— —— — — —— —— — — — Veckokrönika. Ännu motarbetar en envis kyla, synnerli gast om nätterna, vårens framsteg. Vackra och solvarma dagar med en regnskur då och då göra visserligen sitt till att påskynda sortkomsten men kylan har ännu qvar något af sin åter hållande kraft. Under senaste veckan har dertöre ej grönskan och löfsprickningen gåt å mycket framåt som man skulle haft skäl förmoda. Emellertid har det derföre ej vari något stillastående vid vårens toilette: huldgenier hafva flitigt väft på dess gröna manvel och upptästat blombuketter å densamma Snart är väl drägten färdig. De artificiela gräsmattorna i trädgårdsföreningen, kungsparken och nya alleen prunka redan i all den saftiga grönska, som förlänar ett så oskuldstullt uttryck åt våren, och hvilken rena grönska förbleknar i samma mån som sommarens eldiga sol kysser den späda våren. Nya alleen står nu putsad och fin i riktig helgdagsdrägt. Den utgor för staden en sann prydnad, hvarmed tå andra städer kunna uppvisa något jemförligt. Äfven på andra artiticiela gräsmattor är vårsolen verksam, helst om de befinna sig vid en solvägg, såsom t. ex. den utanför f. d. ostindiska huset, der åkarne snart kunna å trottoiren skaffa sig betesmarker. Bland mera komiska tilldragelser under veckan intager m:r Charles Möllers annonserade Readings ett utmärkt rum. Den första af dessa föreläsningar skulle i tisdags hållas å Bloms sal. Vid det för seancen bestämda klockslaget utgjorde åhörarnes antal inalles en person. Denna publik gick otåligt upp och ned i salen, väntande på förstärkning eller åtminstone på föreläsare. Men ingendera kom, och slutligen aflägsnade sig publiken i all stillhet. Hade den för tilltället ej uteslutande varit engelsk, så hade den utan tvifvel vid bortgåendet mumlande instämt i ett bekant uttryck af en Lundaprofessor: hut Möller! Det har sedermera blitvit upplyst, att br Möller redan samma dag lyftat sina vingar till flygt, sättande såväl publiken som notellvärden i öfverraskning. Om man något tänkt sig före, borde man dock hafva anat denna utgång af saken, alldenstund hans första föreläsning skulle återgifva de mest framstående dragen af The ruined Merchant-, och deruti har han på sätt och vis lyckats. Precist lika många medlemmar af en förening lära infunnit sig vid en under veckan utlyst allmän sammankomst för val af direktion m. m. Också föredrogos ärendena med den största enighet och vid valen var man fullkomligt ense. Den befarade tredje eldsvådan uteblef icke, utan afbrändes vederbörligen i thorsdags på morgonen, på öfligt sätt annonserad medelst larmskott, klämtningar, trumpetfanfarer, ridan lo husarer m. m. Tack vare allt detta larmande, kom snart större delen af stadens invånare på benen, och nyfikna skyndade ut, strömmande mot målet på den breda vägen, för att skaffa sig en god plats vid det hemska skådespelet. När man med lugn betraktar företeelserna vid en eldsvåda härstädes och ser den massa menniskor, som blott af nyfikenhet utströmmar, gående i vägen för det egentliga eldsläckningsmanskapet, frestas men