Göteborgsposten – 23 april 1863, sida 1

— Nej, för alltid. — skiljas från henne för alltid! utropade Alicia. Denna sorg måste då — — Ha att göra med lady Audley. Lady Audley är orsaken till din fars sorg. Alicias ansigte, som var blekt, öfvergjöts af purpur. En sorg, hvartill mylady var orsuken — en sorg, som skulle skilja sir Michael för alltid från hans unga hustru. De hade icke tvistat — mellan Lucy Audlay och hennes ädle make hade varit idel solsken och harmoni. Denna sorg måste derföre ha vållats af någon plötslig upptäckt; det var helt säket en sorg förknippad med vanära. Robert Audley förstod hvad den häftiga rodnaden betydde. — Du skall erbjuda dig att följa din far hvart han beger sig, sade han. Du är hans naturliga tröstarinna vid ett sådant tillfälle, men du skall i denna pröfningens tid gagna honom mest genom att ej vidröra hans sorg. Din okunnighet om de närmare omständigheterna skall göra det lättare för dig att vara försigtig. Säg icke något till din far, som du icke kunde ha sagt till honom för två år sedan, innan han gifte sig. Försök att vara för honom hvad du var, innar qvinnan i det der rummet kom och ställde sig emellan dig och din fars kärlek. — Jag skall vara det, sade Alicia halfhögt. — Du bör naturligtvis undvika att nämna lady Audleys namn. Om din fader är ofta tyst, så var tålig; om det stundom ser ut som om den skugga, denna stora sorg kastar öfver hans lif, aldrig skulle försvinna, så var alltjemt tålig och kom ihåg att det icke kan finnas något bättre hopp om