Göteborgsposten – 23 april 1863, sida 1

Göteborg d. 23 April 1863. -kKrig eller fred. Denna fråga står fortfarande på tidningarnes föredragningslista, och diskussionen derom tyckes taga en riktning, hvilken kräfver en hvars uppmärksamhet. Den har nemligen irån en fråga rörande Sveriges eventuela deltagande med de europeiska vestmakterna om att, på diplomatisk väg, naturligen med krigets möjlighet i bakgrunden, uppträda till förmån för Polens sak, så småningom fått en karakter af opposition emot den nuvarande utrikesministern, hvilken lätt kan leda till mindre önskliga följder. Första frågan blir under nuvarande omständigheter således denna: förefinnes det uti den politiska situationen skäl att angripa vår utrikes minister för ljumhet, att icke säga mera, mot Polens sak, en förebråelse, som Aftonbladet i en del artiklar riktat mot honom? Ar de europeiska makternas ställning i den polska frågan sådan, att Sverige i detta ögonblick kan bedrifva en annan politik, än föreigtighetens, hvilken dock derföre icke behöfver en tum afvika från en bestämd väg, beredd på alla eventualiteter? En liten rekapitulation af de diplomatiska åtgörandenas gång, såvidt vi känna dom, torde kunna asgifva tillräckligt svar. Först öppnades anloppet af Frankrike och England, hvilka båda gjorde framställningar (vi lemna ur räkningen Preussen) i Petersburg, derpå försökte Frankrike att åstadkomma ett kollektivt uppträdande i bestämda ordalag, men detta förhindrades af England, som i stället sökte inleda en öfverenskommelse mellan alla de makter, som undertecknat wienerfördraget, plus Italien, att, dock hvar för sig, uppträda med föreställningar i Petersburg, grundade på fordringen om nämnde fördrags iakttagande. Det är otvifvelaktigt, att Sverige ej skulle brustit uti deltagande i detta diplomatiska sälttåg. Men denna kombination tillintetgjordes af Österrik, som ej ville vara med om att fordra iakttagandet af fördrag, mot hvilka det genom Krakaus införlifning sjelft brutit, och icke heller ansåg sig kunna handla i samråd med Italien, hvilket det icke erkänt såsom stat. Frankrike och England böjde sig för Österrike, och det beslöts nu, att endast de trenne stormakterna Frankrike, England och Österrike skulle uppträda i Petersburg. Säledes blefvo de öfriga medundertecknarne af wienerfördraget afskurna från tillfälle att kunna uppträda. Kunde väl Sverige det oaktadt göra framställningar hos ryska kabinettet? Skulle ens dylika haft någon verkan? Skulle de icke snarare utsatt oss för ett hat af Ryssland och en ovilja af England, som kunnat vara af ingen nytta, utan snarare skada för Polens sak? Vi äro fullt förvissade om att svenska regeringen i detta hänseende gjort hvad den kunnat. Men det understöd den