med lissmedel, och efter att ha förstört de återstående vapnen, lemnade de på platsen trosskuskarne och deras befäl, samt bortförde endast hästarne, hvilkas nytta var ovedersäglig. En half timme derester, återkommo de 200 insanteristerna från sin sörfoljelse, medförande tvenne stackars bönder, hvilka anklagats för att ha ledt dem vilse. Processen blef ej långvarig: förolämpningar, tortyr, afskurna öron, alla dylika våldsverk begingos mot dessa olyckliga, som dock säkerligen voro oskyldiga. De skulle just undergå döden, då ett nytt allarm gaf dem tillfälle att komma undan. Det är på detta sätt ryssarne, oupphörligt i fruktan för att bli öfverraskade, förlora alla de fördelar, som deras antal gifver dem ! Hvilken uppmuntran för polackarnes enighet! ——n —