Göteborgsposten – 22 april 1863, sida 1

uppfriskande sjömanslifvet utbrast: sara till sjös i ungdomen är halfva litvet, men härvid kom han att lägga förmycken tonvigt på ordet fara, hvarigenom meningen fick en annan betydelse. Igär behandlades inom stånden statsutskottets utlåtanden rörande Femte Hufvudtiteln. Om stockholmarne hittills ej visat sig så utomordentligt enthusiastiska för hr Tichatschek, så visade de igår afton då han uppträdde i Profeten en sådan hänförelse, att den till och med öfverskred hvad man var vittne till under Anders dagar. Utmärkt, herrligt! Ander var ingenting mot Tichatschek! skreko alla som kommo ned på Operakällaren under mellanakterna. Tyvärr är det från Operakällaren som jag denna gång måste lemna er underrättelse om Tichatscheks triumf, ty så benämde habitugerna hans uppträdande denna gång. Nå, bifallet och framropningarne då, frågade jag. Omöjligt att hålla reda på dem utan annotationsbok! Deremot var jag i salongen vittne till de små näpna Delepierrernas stormande framgång. Man höll på att ta ner huset när den söta Juliette slutat sin Souvenir de Bellini-. Lilla Julia spelte två nummer tillsammans med systern och gjorde furore, mest dock emedan publiken tyckte synd om henne derföre att hon var så rysligt liten— men ton hade den ungen också i violin alldeles som systern — denna fylliga ton i de begge barnens violiner, tycker jag är det märkvardigaste af allt det märkvardiga de prestera. Nu har kgl. teatern och vår publik också så bra arrangeradt: ena qvällen tår den höra en 57-årig sångare af första ordningen, den andra 8 å 10 års violinister af forsta ordningen — les erxtrömes se touchent, publiken rusar vildt efter biljetter, kgl. teatern fortjenar pengar, biljettpriserna äro de högre. — Hr Hedberg lärer på sin pjes Dagen gryr till dato hat i författareandelar 2,220 rdr — ett ej obetydligt honorarium och dock får han tortfarande till och med 20:de representationen uppbära en 1; at nettomkomsten, så att ungetär 2,500 blir hans egentliga arfvode. Etter denna 20:de representationen eger han, enligt teaterreglementet, att uppbära för hvarje gång Dagen gryr spelas fyra svenska Specie Riksdaler. På våra gator ha i dagarne varit synlig bland andra utländningar en med ett präktigt utseende: det var ötverste Lapinski, chefen för den med ångfartyget Ward Jacksonafgångna polska expeditionen, hvars mål denna gång blef Malmö. Ofversten är en yngre karl, med ett utseende som måste väcka uppseende, äfven utan den uniform han bär, hvilken är ganska lik våra stockholmska skarpskytte-kompanichefers, mössan dock undantagen, ty den är ljusblå liksom benkläderne. Öfversten lärer omtalat att Malmöboernas sympatier för Polen visat sig förnämligast genom att på allt sätt uppskörta de stackars fremlingarne på allt hvad till lifvets nödtorft hörer såsom äta, dricka o. s. v. Hvad särskildt logis vidkommer har man på åtskilliga ställen huggit för sig 2 rdr i dygnet för de simpla karlarne, o. 8. v. i proportion. I dag har på Blå Porten gifvits en subskriberad middag för författarinnan, fru Josefine Wettergrund, psevdonymen Lea, hvilken för närvarande vistas här på besök. Ur Blanche står i spetsen för middagen, i hvilken deltaga flere litteratörer och andra personer, samt äfven romanförsattarinnan mill Stålberg och flera damer. Vi ha här länge gått och väntat på att den tillämnade institutionen af Stadsbudskulle komma till stånd. Men ännu måtte den ej ha blifvit organiserad, åtminstone har man ej kunnat på våra gator upptäcka karlar