Göteborgsposten – 21 april 1863, sida 1

— — är den ännu icke af fullt den krigiska art, som sangvinici tyckas vilja tro, ehuru den dock bär inom sig frön, hvilka kunna tyvärr leda till ett utbrott. Genom de sympatier svenska folket sjelft visade för Polens sak, riktigt uppfattande den som en fullkomligt europeisk, ja, mensklighetsfråga, leddes några ansedda polackar att sjelfva närmare och på stället göra sig underrättade om hvad de kunde ha att här vinna åt sig för sitt fosterlands sak, och det må väl ingen förtycka dem. Det entusiasmerade sätt, hvarpå falket emottog dem, lifvade deras förhoppningar och gaf anledning till att polackarne sökte här i hemlighet bilda sig en dåpot. Kom så händelsen med Ward Jackson och ytterligare underblåste lågan. Iakttagande en sträng neutralitet, belade regeringen, på grund af bristande skeppsdokumenter, fartyget med qvarstad och konfiskerade tillsvidare ombord befintlig krigsmateriel. Emellertid måste ryska regeringen ha i någon note begärt at vår vissa förklaringar — denna vigtiga omständighet har den officiela tidningen icke med ett ord vidrört, således kan den anses vara faktisk —, hvilka af vårt utrikeskabinett sannolikt i värdig och afvisande ton besvarats. Andan i svaret framgår ur den officiösa artikeln, under rubrik Krig eller Fred, i officiela tidningen, och det kan väl derför antagas ha tillbakavisat hvarje gjord supposition om att svenska regeringen skulle hysa några vidt gående planer. Der stå vi nu, och endast högst vigtiga händelsers inträffande kan leda oss vidare. Hurudan bör emellertid Sveriges framtida hållning bli? Den utmanande tendensen måste framför allt i tal och press undvikas. Men må hela folket gifva ett formuleradt uttryck af sin stämning för den frihetens och civilisationens sak, som polska frågan innebär; må det uppträda som en man och med sitt uttalande gifva allt det moraliska understöd det kan gifva; må värdighet och lugn i tonen iakttagas af en hvar; må vi skynda att, med högt uttalande af att vår egen oafhängighet så bjuder, göra oss beredda på alla de eventualiteter den närvarande kritiska ställningen kan alstra; må vi bortlägga all tveksamhet och räddhåga för de möjliga förvecklingar, som kunna uppstå; må vi framför allt väl betänka, att fred gifver välsignelserika frukter, men äfven att krig stundom betingat freden; kortligen, må vi iakttaga den afvaktande hållning, som oss höfves, och väl öfverväga hvad ett krig kan innebära för den skandinaviska Nordens utveckling och konsolidering, ty der ha vi, allt oaktadt, vår egentliga tyngdpunkt, der ligger medlet för vårt stadgade oberoende och vårt värdiga deltagande i makternas råd — och detta medel är på samma gång målet. Den återstående lundensiske kandidaten till den lediga professionen är adjunkt Tengberg. Ännu ung — betydligt yngre till letnadsåren än sin medtäflare adjunkt Hammarstrand — har han redan ådagalagt en förmåga i häfdateckningen, som berättigar till vackra förhoppningar, en energi och ett intresse för sin veteuskap, som utgöra en borgen för att dessa förhoppningar ej skola gå i qvaf, som så många dylika redan gjort. Hans såsom specimen för professionen utgitna afhandling: Om kejsarinnan Catharina II:s åsyftade nordiska allians är väl förtjent af uppmärksamhet, icke blott för det ljus, den kasta öfver sjelfva roten af en politisk fråga, som de närvarande tidsförhållandena gjort brännan de, utan ock för den klarhet hvarmed den framställer de sig ur hvarandra utvecklande politiska situationerna med det nödiga släpet af upplysande detaljer, liksom för den skickliga analyseringen af handlingarnes motiver och omständigheternas kraf, förf. anställer mel