Göteborgsposten – 21 april 1863, sida 1

det han ännu lefde. Jag tänkte att om han återkommit t:71 England, skulle han ha lyckats upptäcka mi; hvar jag än var, och hvad jag än lät kalla mig. Jag kände neml. hans karaktersfasthet tillräckligt för att veta det. Jag sade till mig sjelf: jag har rätt att antaga det han är död eller att jag vill att han skall anse mig död, och hans skugga skall icke stå emellan mig och lyckan. Jag sade så, och jag blef er hustru, sir Michacl, med den föresats att bli så god hustru som en sådan person som jag kan bli. Jag behöfde ej befara de vanliga frestelserna, hvarföre somliga qvinnor duka under. Jag skulle, om jag än varit omgifven af legioner frestare, förblifvit er trogna och rena hustru. Den ursinniga yrsel, som kallas kärlek, hörde icke till min galenskap, och här åtminstone möttes ytterligheterna, i det hjertlöshetens last blef ståndaktighetens dygd. Jag var mycket i triumfen att ha erhållit en så hög samhällsställning samt mycket tacksam mot den hand, som lyftat mig dit. I min egen lyckas solsken hade jag för första gången i mitt lif känsla för andras lidanden. Jag hade sjelf varit fattig och var nu rik, och jag kunde ha tillfälle omka och bistå min fattiga nästa. Jag fann ett nöje i godhet och välgörenhet mot mina medmenniskor. Jag skaffade mig reda på min fars adress och sände honom mycket penningar anonymt, emedan jag icke ville att han skulle veta hvad som blifvit af mig. Jag betjenade mig af ert ädelmod för att bereda mångas lycka. Jag såg att man egnade mig både kärlek och beundran, och jag tror att jag mitt återstående lif skulle blifvit en god menniska, om ödet tillåtit mig det.